Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ibiza. Av Hugo Steiner-Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibiza
Kyrka i San Jorge.
rum, men jag somnade snart och sov länge
och tungt.
Då jag vaknade stucko skarpglänsande
lansar av solsken genom fönsterluckornas
sprickor mot mig, morgonens ljus bröt in
och någonstans ifrån sorlade ett glättigt
larm. Där var ett melodiskt klingande som
jag genast i tankarna förband med
mulåsneklockor, där var höga rop och skrik,
tydligen från ivrigt brådskande människor,
där var gällt hundskall och mycket, mycket
barnskrik. Så hörde jag plötsligt ett
rytmiskt klapprande av kastanjetter, och innan
det ännu förstummats hade jag redan
hoppat ur sängen, jag slängde upp
fönsterluckorna och — vilken överraskning! I det
mest strålande solsken, så nära att jag
kunnat räcka dit, en liten blomstersmyckad
balkong och på balkongen en flicka, som
tittade ned på den djupa smala gatan och
lättjefullt klapprade med kastanjetterna.
Hon såg över till mig, min klädsel var ännu
en smula primitiv, och hon drog sig
skrattande tillbaka. Jag kunde se in i hennes
rum lika obehindrat som hon i mitt. Här
fanns det inga hemligheter. I hennes rum
dansade nu ett par småflickor, barn ännu,
graciöst och taktsäkert till klangen av egna
kastanjetter. För att inte störa dem drog
jag för gardinen, men barnen hade sett mig
och ställde till ett himmelskriande oväsen.
De skrattade och skreko och började mig
till ära en liten teaterföreställning på
balkongen, en tafatt men ändå förtjusande
komedi, den ena dansen efter den andra,
säkert bara i avsikt att väcka mitt intresse.
Jag klädde på mig så osynligt och fort jag
kunde och gick fram till fönstret. Mot en
blå himmel utan moln tornade en klippstad
upp sig framför mig, det som jag i nattens
mörker endast anat hade blivit verklighet:
ett virrvarr av hus klättrade uppför berget
och över dem triumferade som krön en liten
gotisk katedral. Pittoreskt huller om buller
lågo de vita husen med flata tak av
afrikansk typ, och på de branta klipphöjderna
såg jag massiva bastioner och
fästningsverk, över vilka den uråldriga katedralen
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
