Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ibiza. Av Hugo Steiner-Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Steiner - P r a g
och redo på vita sirliga, brokigt smyckade
små åsnor i palmernas och
johannesbröd-trädens tunna skugga till den ljusskimrande
klippstaden. De föra dit sina livsmedel och
förse sig själva med allehanda förråd. Man
ser dem graciöst skrida fram på de smala
gatorna, smärta och med praktfull hållning.
Vackra äro de unga kvinnorna på Ibiza.
På sina smala fint formade huvuden bära
de krukan då de komma från brunnen,
somliga klädda på stadsvis, andra i byarnas
färgrika dräkter. Många äro nästan arabiskt
beslöjade, och ett sällsamt, barnsligt leende
lyser i deras stora mörka ögon. Vackra äro
de unga kvinnorna på Ibiza, deras gång är
vaggande och spänstig, där de komma i
vida långa kjolar och tätt virade
huvudkläden, ur vilka den långa, hårt vridna och
bandprydda flätan lustigt dinglar fram.
Men särskilt vackra äro de, då de på
festdagar visa sig i sina gamla dräkter av mjukt
skimrande siden och med verkligt
drottninglik värdighet skrida in i kyrkornas blåa
skugga. Många guldkedjor ha de kring
halsen, ofta arbetade i gamla egendomliga
former, med stora kors och kronor på som
klirra och klinga, banden på axlar och
handleder fladdra kokett, och omsorgsfullt lagda
lockar ligga som en sirlig ram kring den
ädelt formade pannan.
Jai’me körde mig till byn San Jorge. Där
firades en kyrkofest, och jag borde se den.
Den lilla byn kände jag redan från tidigare
besök, och byborna hade vant sig vid min
i början för dem ovanliga anblick. Många
små tvåhjuliga vagnar körde till San Jorge,
glada människor sutto hopträngda i dem.
Plötsligt hörde jag högljudda rop och skratt
och en kärra full av barn upphann mitt
åkdon. Den söta flickan med kastanj etterna
från balkongen mitt emot mig satt bland
dem, men hon såg bort när hon kände igen
mig, dock kunde jag se att hon blev röd.
Jag kom fram till kyrkan, vars plantering
tjänade som festplats. Hur primitivt var
inte alltsammans. Det var billiga förströel-
ser, som lyckliggjorde besökarna, ett par
försäljare bjödo ut tvivelaktiga
sockerstänger, majskakor och grovt bakverk, men
ingenting såldes, utan alltsammans lottades
ut genom smutsiga och trasiga spelkort
eller förvärvades med hjälp av tärningar.
Människorna voro som besatta, om och om
igen måste de pröva sin tur, och man såg
vilken fröjd detta hasardspel beredde dem.
På en gård som tillhörde ett anspråkslöst
värdshus dansades det. Dessa danser voro
väl de egendomligaste man kan föreställa
sig. Allvarligt och högtidligt utan att
någonsin ändra en min, rörde sig de dansande,
som i dansen varken höllo i varandra eller
berörde varandra. Denna stela högtidlighet
verkade grotesk och nästan skrämmande.
De dansade som förhäxade, men ändå hade
man inte intryck av att dansen beredde
dem något särskilt nöje. En enkel träflöjt
gav gälla toner ifrån sig, en liten trumma
fäst vid flöjtspelarens vänstra hand
rasslade, en andra man beledsagade de primitiva
rytmerna med en träskramla. Flickorna
vredo sig runt med orörliga gravallvarliga
ansikten, de vida sidenkjolarna skimrade i
lysande färger, guldkedjorna och korsen
flammade i solen och klirrade lätt. Flickan
lämnade under detta ändlösa snurrande
knappast sin plats. En pojke efter den andre
gjorde språng runt omkring henne, men
endast en i taget försökte sin lycka. Hans
rörelser blevo allt häftigare, hans språng
alltjämt högre, han dansade tills han inte
orkade längre. Slutligen drog han sig
tillbaka för att lämna plats åt den nästa, som
nu prövade sin lycka med ännu vildare och
ännu högre språng. Det var en tydlig
tävlingskamp om kvinnan, en uppvisning av
manlig kraft och spänstighet. Den som
kunde utföra de högsta sprången och den som
kunde hålla ut längst, blev till slut den
avundade segraren.
Plötsligt skyndade alla festdeltagarna
bort. Flickorna sprungo från dansplatsen,
pojkarna drucko hastigt ur sin gröna fränt-
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
