Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Till Emma Zorns minne. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
stå handfallna när de skulle ta fatt på det
husliga arbetet i de fattiga stugorna borta
i byarna. När de sattes i vävstolen i
skolans slöjdsal fingo de väva mönster som
hörde hemma i de socknar flickorna
kommit ifrån. Icke av någon sentimental
kärlek till traditionen upprätthölls denna
princip, men för att på ett enkelt sätt
fostra till hållning och stilrenhet och undgå
smakförbistring.
Morahemslöjden byggdes upp med klar
målmedvetenhet på det naturligas och
riktigas grund: äkta färger, vunna enligt
beprövade metoder som utlärdes vid de av
fru Zorn organiserade
växtfärgningskur-serna, äkta material, behandlat på det
rätta sättet, renodlade mönster, anpassning
av tillverkningen efter den nutida
marknadens krav. Så vann företaget en
vederhäftighet som haft förebildlig verkan för
hemslöjden runt om i landet. Zorngårdens
illustra gäster av skilda nationaliteter kunde
tryggt föras från de Zornska samlingarnas
skatter av gamla folkliga textiler till Mora
Hemslöjds bod, för att övertygas om att
den konstfärdighet de skänkt sin beundran
ännu förmådde hålla sig levande och fylla
livets krav.
Det Zornska hemmets vittgrenade
förbindelser inom svenskt kulturliv och
dess storslagna gästfrihet tillgodogjordes
för folkbildningsarbetet i Siljansbygden.
Emma Zorn var i många år ordförande
i Mora föreläsningsförening och sörjde för
att framstående vetenskapsmän och goda
talare kallades att föreläsa. Hon kunde få
dem hon ville ha och beredde dem ett
mottagande sådant att de aldrig ångrade den
resan. Föreståndarens rektor Janne
Romsons gästbok blev fyUd med stolta namn.
Barnhemmet i Mora, ännu en av
makarna Zorns skapelser, inrättades på så sätt
att de flickor som blivit upptagna i hemmet
fingo stanna kvar där ända upp i
16—17-års-åldern och ta hand om de små barnen. Så
fick anstalten prägeln av ett hem med stora
syskon och små syskon och så fingo
flickorna på det mest osökta sätt lära sig
barnavård. Fru Zorn följde alla hemmets
barn med ögon och tankar på deras vägar
ut i det villsamma och växlande livet, höll
reda på hur det gick dem och hur de skötte
sig. Hon kände alltjämt vartenda ett av
dem, visste vad de dugde till och kunde
anförtros. Så som en gammaldags fromhet
med tacksamhet och en viss skräckblandad
vördnad tänkte sig Vår Herre sitta dold
bortom skyarna och länka
människobarnens öden till det för dem bästa, så torde
bygdefolket ha tänkt på den myndiga och
obegripligt kloka gamla frun som satt
däruppe i sin kammare bakom den stängda
höga skidgården. Hon gjorde sig inga
illusioner, väntade icke tack, vände utåt en
kärv värdighet och en till synes kall
saklighet.
Till synes kall. Ty bakom detta yttre
bodde en godhet som fick sin
verkningskraft av klokheten. Sällan ha godhet och
klokhet förenats så lyckligt som hos Emma
Zorn. De båda egenskapernas förening
skulle kanske kunna betecknas med ordet
omtänksamhet om ej det ordet ändå sade
för litet. Omtänksamhet präglade hennes
stora företag och de metoder efter vilka de
genomfördes. Och på ett alldeles särskilt
konkret sätt gjorde sig omtänksamheten
gällande i hennes värdinneskap i
Zorngår-den och i ateljevåningen vid
Södermalmstorg. Zorngårdens grindar voro reglade på
insidan och tydliga anslag avvisade
nyfikenheten och påflugenheten. När
grindarna öppnades slogos de upp på vid gavel
och med klingande bjäUror, i kort trav
kördes gästerna fram till trappan. Men
gårdens folk glömde aldrig att stänga igen
dem. Situationen hade något symboliskt
över sig. Man var innanför och det kändes
som ett privilegium. Ty här var det gott
att vara. En önskan som man knappast ens
hyst annat än möjligen undermedvetet blev
uppspårad. Råkade man röja att man
48"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
