Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Åt Häcklefjäll. Av Sigurdur Thorarinsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurdur Thorarinsson
Förf. foto 1939.
Kyrkogården på Skeljastadir i T hj å r sdr dalur, frilagd sommaren
1939-
och jag tömma våra sparade konjaksdroppar
och utbringa en skål för skönhetens
fulländning. Aldrig har himmelskupan stått så
vackert över en vacker del av jorden.»
Så skildrar en av Sveriges främsta
naturiakttagare och naturskildrare Hekla och
utsikten därifrån. Hans bild har föga likhet
med de medeltida föreställningarna om
helvetets port eller häxorgiernas tänkta miljö.
Och dock ha dessa medeltida
skräckskildringar ett visst fog för sig, vilket torde ha
framgått av de glimtar som här givits av
Heklas verksamhet genom tiderna.
*
En grå och mulen augustidag sommaren
1939 anlände jag till Skeljastadir, den förut
omnämnda gården i den genom
Heklaut-brottet år 1300 förstörda
Thjörsårdalurbyg-den. Arkeologerna hade föregående dagar
skyfflat bort de väldiga mängder aska och
pimsten som täckt kyrkogården och blottat
ett femtiotal människoskelett, som ännu lågo
på sina platser i kyrkogården, rad vid rad,
med tomma ögonhålor mot den grå himlen.
Jag stod där länge, stirrade och tänkte. En
gång hade alla dessa skelett tillhört människor
som fötts, levat och dött, gråtit och skrattat,
älskat och lidit i denna dal. Jag såg för mig
bygden på deras tid, gårdarna med
kringliggande små åkerlappar på de björkklädda
sluttningarna, fårhjordarna på bete på de
vidsträckta ängsmarkerna nere på dalslätten.
Så kom Heklas utbrott och förvandlade
denna vänaste av bygder till den dödens dal
den nu varit i mer än sex sekler. Kanske var
någon av dem vars ben nu vitnade på
kyrkogården ögonvittne till den fruktansvärda
katastrofen.
Jag vandrade hemåt dyster till sinnes och
tyckte att Hekla var enbart grym. Men
innan jag nått till vårt läger i dalens mynning,
hade luften klarnat och kvällen blev en av
de oförglömliga som isländsk sommar då och
då kan uppvisa, en sådan kväll som är så
lugn att man tycker tiden står still och att
man själv smälter in i ett helt med den
mäktiga naturen. Sällan såg jag Hekla så
sagolikt vacker som just denna kväll, där
hennes väldiga, välvda sluttningar reste sig
mörkvioletta över slättens blåa dis medan
glaciärerna kring toppen ännu färgades skärt
röda i aftonsolen.
Sådan är Hekla. Fruktansvärd i sina
vredesutbrott och skrämmande hennes gär-
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0210.html
