Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke
Gustav Alexandersons utställning hos
De unga i april präglades av ett strävt och
mörkt allvar, som ingav respekt. Han har
ofta valt industrilandskapet i allt annat än
insmickrande tolkning för att uppenbara sitt
väsens egenart. Falu gruva och den dunkelt
glödande rödbruna terrängen här har givit
uppslag till flera målningar av monumental
verkan. Mindre övertygande synes konstnären
i de sotiga och maniererade naivisttavlorna
från Stockholms förstäder.
Före Alexanderson i samma lokal utställde
Fritz Högberg, som i en stundom ömt
detaljerad stil gav soliga landskap och
folklivsbilder från Italien. Även han visar
anknytning till 1920-talets naivistiska och
intimis-tiska riktningar.
En utomordentlig tecknare, Reinhold
Holtermann, utställde i april i Gummesons
konsthall. Unga flickor och barn, hinduer och
japaner, återgivna med fasta och rena linjer,
kunde här studeras ihop med säkert tecknade
landskap och interiörer.
Britta Simonsson var en sympatisk
debutant i Modern konst i hemmiljö med artistisk
beräkning och ett fint lyriskt anslag på
kreditsidan. Man väntar sig mer i framtiden av en
så otvetydig begåvning.
I Brunkebergs Konstsalong förbryllade en
konstnärinna, Hjördis Landahl, publiken
med tungt monumentala, pastost målade
tavlor. Hennes färg gick i säck och aska, tydligen
efter mönster av berömda lärare. Man finner
ofta en dragning åt asketism bland dem
som »mura» sina tavlor. Emellertid rymde
dessa solitt förenklade kompositioner många
skönhetsvärden, och man vill hoppas att
konstnärinnan når sitt riktiga mål på den
väg hon valt.
Bertil Damms av skarp realism och nobel
idealism i förening burna konst gjorde ett
harmoniskt intryck på februariutställningen
i Färg och Form. De äkta och levande
skildringarna av hälsingländska allmogetyper har
han fått användning för i den för inte så länge
sedan färdigställda monumentalmålningen i
Gävle landsstatshus. Studierna för detta
märkliga verk utgjorde utställningens
tyngdpunkter, kring vilka hans nordiskt blonda
landskap grupperade sig.
Tage Hedqvist debuterade för många år
sedan i Svensk-franska konstgalleriet. Han
utställde där på nytt i februari en vacker
kollektion, som tydligt gav vid handen att
vi i Hedqvist äga en av våra förnämsta unga
målare. Han har en manlig och klar linje och
bygger upp sina kompositioner med stark
känsla för både verklighetens och bildens
krav. I vintriga skärgårdslandskap och
soldisiga sommarbilder är han både kolorist och
något av poet men i en osentimental och
manligt kärv stil, ungefär i Konstnärsförbundets
anda. Nationalmuseum förvärvade en
»Hemresa i solnedgången», som hade något av en
modern Karl Nordström i sin friska klarhet.
Erik Byström tyglar med fast hand och
uppdrivet sinne för enkelhetens skönhet en
klangfull och frisk kolorit. Obönhörligt väjer
han för det halva och oklara, som drar ner
så många färgexperiment i vårt unga måleri.
Valörerna hållas väl ihop på den utställning
konstnären öppnade i Färg och Form i april.
En briljant modellstudie i några få säkra plan
och några rediga interiörer framstodo som
pärlor i samlingen. Föregående utställare i
lokalen, Simon Sörman, väckte intresse
genom utsökta skärgårdslandskap och rikt
blommande interiörer i en något om Lars
Florén påminnande stil. Hans mästerliga
tecknade landskap fängslade dock anmälaren
mest.
Till vårens mera sensationsmättade
utställningar hörde Ossian Elgströms
Ragnaröksappell i Nationalmuseums bottenvåning.
Den nordiska gudasagans stormtrupper
figurera i hans apokalyptiska visioner, där
kineseri, drakstil, lappornamentik m. m. möter
upp i en dekorativ häxdans av otvetydig vild
skönhet. Med konsekvens har Elgström följt
sin konstnärliga linje, och det är likaså helt i
hans anda, då han fogar in krigets
destruk-tionsdrift i ragnaröksstämningen. Frågan är
bara, om icke det blir för mycket av
virvelrörelse och furiös dynamik i hans konst —
den tröttar genom upprepning av föga
varierade rytmiska effekter, detta icke sagt för
att förringa konstnärens betydande och
självständiga insats i den moderna svenska konsten.
Tendensen att ordna idéutställningar och
expositioner, som vända sig till speciellt
intresserade, samlare och amatörer, synes vara
stadd i tillväxande. Den kände konstsamlaren
och -forskaren Emil Hultmarks märkliga
konstsamling utställdes i Konstakademien.
En väldig hobbyutställning, speglande
fritidsintressen av tusen och ett slag, anordnades
till förmån för Rädda Barnen, vars spiritus
rector tidigare igångsatt den över landet
rullande utställningsidén »Mitt bästa
konstverk». En pampig revy »Svenskt bygge» med
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
