Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Birgittinernas konst och den nordiska unionstanken. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Lindblom
gärde hon ödmjukt av klostret
medlemsbrev samt att hon skulle få bli syster och
delaktig av klostrets andeliga goda, och
hon fick det. Men sista dagen före sin
avresa sammankallade hon först systrarna
inför sig i talestugan och sedan bröderna och
kysste ödmjukt allas deras händer till
bekräftelse på sitt systerskap. Men en
lekbroder vidrörde enligt sin sedvana hennes hand
med sin hand inhöljd i kåpan. Men det ville
hon ej utan hon sade: ’Ingalunda skall
jag så göra, utan framräck du din hand
bar och ej höljd, eftersom jag nu blivit
din syster.’»
De besök som drottningen detta år gjorde
i Vadstena måste nog, fast tänkebokens
bevarade partier därom intet förmäler, ha
djupt berört Margareta rent personligt.
Samma år hade nämligen abbedissan i
klostret måst avsättas. Det var slutet på en
historia som länge upprört sinnena och där
påvestolen till sist nödgats ingripa. Det hela
var så mycket pinsammare som abbedissan
Ingegerd Knutsdotter icke blott var
Birgittas dotterdotter och — i varje fall vid
sin död 1412, samma år som Margaretas —
den enda kvarlevande ättlingen till det stora
helgonet, utan därtill Margareta
Valdemarsdotters fostersyster och vän. Abbedissans
mor fru Märta Ulfsdotter hade nämligen
varit hovmästarinna hos kung Håkan i
Norge och hade uppfostrat den vid
förmäl-ningen blott elvaåriga drottningen
tillsamman med sin egen dotter. Krönikan
berättar om hur Margareta och Ingegerd brukade
få smaka riset tillsamman och om annat
sådant som brukar förena människor för
livet. Den omständigheten att man i
klostret tydligen avsiktligt skurit ut ett blad ur
tänkeboken och strukit ett par rader före
orden »Sedan allt detta sålunda blivit
uträttat» (Item his omnibus sic peractis), utgör
en vink om att man önskat slippa få se
drottningens förehavanden i klostret
bevarade åt eftervärlden.
Jag har anfört dessa små i och för sig
obetydliga drag för att ge en omedelbar
förnimmelse av hur intimt unionens
grun-darinna kände sig förknippad med
birgittinerorden och Vadstena. Vi vet även att
hon redan före sin död skänkt ett gods på
Lolland för upprättande av en
dotterstiftelse till Vadstena. Det är också
betecknande att kung Erik av Pommern redan
under sitt första regeringsår tillsammans
med ärkebiskop Peder Lykke i Lund
uppsöker staden vid den blå Vättern i syfte
att närmare studera klostrets organisation.
Han mottogs med stora högtidligheter.
Huruvida han liksom efterträdaren
Kristoffer av Bayern upptogs i broderskap av
munkarna förmäler visserligen icke
historien. Måhända den syndfulle Erik icke
kände sig riktigt passa i kretsen? Nog av,
han lovade i varje fall att icke blott hjälpa
till vid fortsättandet av Vadstena
klosterkyrkas väldiga bygge utan även att
fullfölja Margaretas löfte att upprätta Maribo
kloster. Tre systrar och sju bröder begåvo
sig nu från Vadstena till Lolland för att
där grunda dotteranläggningen, vilken för
den nordiska gemenskapen skulle komma
att spela en så stor roll. Även i de andra
nordiska grannländerna upprättades
likaledes under kung Eriks medverkan
birgittinerkonvent: Munkalif i Norge, Nådendal i
Finland.
Allbekant är vilket varmt intresse hans
gemål drottning Filippa hyste för
birgit-tinerna. Hon har stor andel i att det år
1415 av hennes bror Henrik V av England
grundade birgittinerklostret Syon Abbey
kom till. Just samma år som detta skedde
beger sig Filippa till Vadstena och begär
att få bli soror ab extra. »Hon upptogs med
vördnad», säger tänkeboken, »liksom förra
drottningen.» Under 1420-talet är hon gång
på gång i Vadstena. Vid ett tillfälle medför
hon som gåva från sin make en dyrbar
relik: ett ben av den helige Knut i ett skönt
relikvarium. Enligt traditionen skulle kung
Erik efter sitt nederlag mot hanseaterna
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
