Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den befriade Prometheus. Av Shelley. Fyra brottstycken i svensk tolkning av Anders Österling - I. I Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BEFRIADE PROMETHEUS
Av SHELLEY
FYRA BROTTSTYCKEN I SVENSK TOLKNING
Av ANDERS ÖSTERLING
I. 1 Kaukasus
Ione.
Hör, syster, detta fruktansvärda stön,
som skakar nu Titanens goda hjärta
obändigt, som när stormen rister havet
och djuren höra bruset inåt land.
Vågar du se, hur grymt de pina honom?
Panthea.
Två gånger såg jag dit, men vill ej mer.
Ione.
Vad såg du?
Panthea.
Ack, en smärtsam syn: en yngling
med tålig uppsyn spikad på ett kors.
Ione.
Vad sedan?
Panthea.
Himlen däromkring och jorden
därnedanför var myllrande befolkad
med skepelser av mänsklig död, och alla
orsakade av människornas händer
och några ock av människornas hjärtan,
ty långsamt döda leenden och blickar.
Och andra syner, outsägligt grymma
gledo förbi. Låt oss ej fresta värre
med att se dit! Hans suckar tala nog.
Furien.
Se denna bild och lär, att de som lida
djup oförrätt för människor, de skapa
blott tusenfaldigt kval för sig och dem!
Prometheus.
Lös ångesten i denna stela blick,
slut denna bleka mun, låt denna panna
som tornet sårar, ej så ymnigt strömma
av blod — det blandar sig med dina
tårar!
Låt dessa ögonklot i döden stelna,
att ej ditt kval må skaka detta kors,
ej dessa fingrar leka med ditt blod.
Förfärlige! Jag nämner ej ditt namn,
som är förbannelse. Jag ser, jag ser
de visa, milda och rättfärdiga,
som dina slavar hata för en likhet
med dig: av usla lögner ha de jagats
från sina hjärtans hem, det tidigt valda
och sent begråtna, hetsade som hindar.
I unkna celler länkas de vid lik
och andra — hör, hur mängden skrattar
högt! —
i långsam eld förtäras; stora riken
förbi mig flyta, lossnande som öar,
och deras söner knådas ner i blod
i eldsvådsken från deras brända hem.
Furien.
Blod kan du se, och eld, och höra suckar
men värre ting som ingen sett och hört
än återstå dig.
Prometheus.
Värre ?
Furien.
Ångesten
i varje mänskligt hjärta överlever
hemsökelsen; de bästa frukta än
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
