Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En blick på norsk grafik. Av Torsten Svedfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten
S v e d f e 11
Henrik Sørensen. Tone V ei i.
Litografi.
Konstnärligt sett äro dessa mångtaliga
porträttstudier otvivelaktigt av ganska
växlande halt och värde, men som
tidsdokument och ur personhistorisk synpunkt
komma de väl ändå alltid att ha sitt
speciella intresse. Som etsare åstadkom
Lund flera utmärkta ting, men högst
torde han nog ha nått i vissa av sina
litografier — såsom bl. a. i de briljanta
porträtten av Hans Jæger, Nils Kjær och Christian
Sinding, Eleonora Duse och Clemenceau,
vilka i sin virtuosa, nervöst
impressionistiska stil ge oss personligheten liksom i
blixtbelysning, fångad i några intensiva,
psykologiskt märkligt klargörande linjer
och streck. Henrik Sørensen har likaledes
gjort sig bemärkt som litograf. Inom denna
art kan han sägas fullfölja, på sitt eget helt
personliga vis, den klassiska linjen från
Werenskiold. Sørensens litografier —
omfattande porträtt och aktstudier ävensom
en del fantasistycken — stå vanligen hans
teckningar ganska nära, äga till stor del
också samma omedelbarhetens charm som
dessa. Rätt allmänt kända även i Sverige
äro väl vid detta laget hans vemodigt sköna
Tone Veli-bilder — kanske de av hans
grafiska blad, där den norska melodin
klingar som renast och innerligast.
Målaren Nikolai Astrup, den intressante,
starkt personlige tolkaren av Vestlandets
natur och folkliv, var samtidigt en grafiker
av stora mått. Hans praktfulla
färgträsnitt höra otvivelaktigt till de
märkligaste skapelserna inom nyare norsk konst.
Efter årslånga, trägna experiment och
ingående studier, bl. a. av japanernas
trä-snittskonst, hade han småningom kommit
fram till sin egen originella och mycket
komplicerade teknik, varmed han sedan
skulle uppnå de finaste koloristiska
verkningar. Av Astrups i mer än en bemärkelse
kostbara färgträsnitt lär det inte finnas
två lika tryck med ett och samma motiv;
varje blad — för vars framställande han
kunde bruka ända upp till tolv stockar —
har sin speciella ton och karaktär. Motiven
känner man till stor del igen från hans
målningar. De äro mestadels hämtade från
konstnärens hembygd, Jølster på
Vestlandet, av vars mäktiga, obändiga natur han
givit sådana oförgätliga tolkningar, fyllda
av lidelse och melankoli och av en närmast
hednisk naturmystik — såsom den
fascinerande midsommarnattsbilden med det
väldiga Sankthansbålet flammande mellan
branta fjällväggar mot den ljusa himlen.
Gustav Vigeland — hos oss i Sverige
nästan uteslutande känd som skulptör ■—
intar likaledes en märkesplats i norsk grafik
genom sina storstilade träsnitt, skildrande
urtidsmänniskornas mäktigt karga värld
och livet i primitiva former. Det är något
av samma kraftfulla monumentalstil över
denna svart-och-vitt-konst som över
Vigelands rent skulpturala verk, och även i
ämnesvalet finns här rätt mycket
gemensamt. — Det är f. ö. påfallande många
norska grafiker — alltifrån Munch — som
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
