Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Några dikter. Av Ragnar Ekelund - Brodern - Gård på stranden - Den jord som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅ GRA DIKTER
Av RAGNAR EKELUND
Brodern
I kvällen hörde jag ett fågelskri.
Högt uppe drog en traneflock förbi.
Då märkte jag: det var ju åter vår,
det blev ändå en vår också i år.
Och även du, som nu så fjärran är,
du var ej borta — också du var här.
Invid dig hörde jag din ljusa röst,
som ville ge mig lindring, bot och tröst.
Den sade stilla: tag det ej så svårt,
du ser ju dock, att landet än är vårt.
(1940)
Gård på stranden
Hemgårdens grind! Så det är längesen!
Nu öppnas den av obekanta händer.
Men samma vindar går i dessa trän,
och samma vågor slår kring dessa
stränder.
Och vandrar jag en främling lik förbi
och lyss till vindens välbekanta stämma
och sjunker bort i strandens melodi,
så vet jag det: här är jag ännu hemma.
Jag vet också, att det som här blev mitt,
vårnattens doft och solens stänk på
fjärden,
svalornas sving, höstmolnens tunga ritt,
och tankens första, skygga flykt mot
världen,
det ska för alltid stanna hos mig kvar,
det kan ej tas från mig av
främlingshänder,
det lever hos mig sådant som det var,
då jag som gosse sprang på dessa stränder.
Den jord som...
Den jord som människornas hemvist är
för varje år mig blivit mera kär.
Och varje vår allt djupare jag glädes
åt markens blommor och åt myllans doft.
Det tycks mig ock, att jag allt mindre rädes
för stunden, då jag själv ska bli till stoft.
37°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
