Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska romaner och noveller 1941. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö r j an Lindberger
Det är en stor episk begåvnings verk,
oregelbundet men rikt som livet självt. Tillsammans
utgör de båda volymerna en väldig målning
av en östgötsk bygds utveckling från
1700-talet och fram till våra dagar.
Östgötaskildrare är också Tora Feuk.
När hon är som bäst påminner hon en smula
om Moa Martinson. I hennes 1940 utkomna
debutbok Det står storm kring Bråviken
fanns det goda skildringar av arbetslivet pä
en herrgård; där fanns också en del
trovärdigt återgivna folkliga traditioner. I hennes
andra bok, La paloma, ingår bland mycket
annat ett par utmärkta beskrivningar av
en gammal gästgivargård och ett
strömmingsfiske i Bråviken. Sedan författarinnan
i denna andra bok lagt litet stramare
tyglar på språk och komposition, märks
också tydligt vad man redan kunde ana
av den första: att hon har en naturlig
berättargåva. Så långt allt är gott och väl.
Men Tora Feuk har därjämte en påtaglig
böjelse för det melodramatiska, och det
finns i hennes böcker något visst sötaktigt,
som tämligen väl anges av titeln på den
senare av dem. Dessa drag bör kunna arbetas
bort; man ser av denna roman, att de inte
går så djupt, att berättelsen skulle falla sönder
om de inte funnes.
5-
Till dem som i stort sett fortsatt sina banor
kan man också räkna Olle Hedberg, Arvid
Brenner och Irja Browallius. I detta
konstaterande ligger ingen ogillande bimening.
Originalitet och nyhet är ofta i nutida
litteraturkritik de viktigaste
bedömningsgrunderna. De är ofrånkomliga, men vid alltför
flitigt användande förhindrar de uppkomsten
av de relativt stadgade smakriktningar inom
publiken, utan vilka inget litterärt liv kan
bestå. Vår tids starka kommersialisering av
litteraturen medför uppenbarligen risk för
en dylik smakens upplösning. När man har
några pålitliga människoskildrare, som aldrig
brukar lämna ifrån sig annat än gott arbete,
bör man därför glädja sig åt detta faktum
och inte kräva överraskningar av dem.
Olle Hedbergs bok heter Vad suckar
leksakslädan? Den innehåller en historia och dess
förhistoria. Den sistnämnda är ett prov på
Hedbergs förmåga att maliciöst skildra
välbärgade människor med invärtes tomhet.
Där finns en middag på Hasselbacken, som
verkligen är utsökt. Där finns också en me-
delålders vivörs äktenskap med en ung
familjeflicka. För den unga fruns del resulterar det
i en ensamhetskänsla, som hon mänskligt
nog söker avleda i futiliteter, till dess att döden
oförmodat sätter punkt. För mannens del
resulterar det i en son, vilket var precis vad
han önskade sig. Det är om förhållandet
mellan fadern och sonen fr. o. m. den tidpunkt,
då den senare börjar bli vuxen, som historien
handlar. Det intresserar Hedberg att studera,
hur detta förhållande utvecklas till vänskap.
Han är mycket medveten om att av alla
mänskliga relationer är detta en av de sköraste
och finaste. Han har en gång tidigare skrivit
en bok om vänskap, som upplöses, inte av
fiendskap, utan av tiden. Vänskapen finns
— men bara ibland. Liksom leksakerna i ett
visst skede haft en själ för pojken, som numera
vuxit ifrån dem, så finns det också perioder i
människors liv, då de äro besjälade och inte
bara automater. En sådan period upplever
fadern och sonen i Hedbergs sista bok.
Författaren menar, att innerst inne suckar
människan efter att det skall vara på det viset,
att hon skall få vara själ och inte automat,
och att det förhållandet skall bestå.
Arvid Brenner besitter en utomordentligt
stark konstnärlig samvetsgrannhet. Hans
Rum för ensam dam är säkerligen den mest
genomarbetade av 1941 års romaner. Den är
genomtänkt, facetterad, nyanserad och
balanserad, men verkar ändå inte alltför
avslipad. Där finns en ofrånkomlig skärpa.
Brenner har en säregen förmåga att låta
psykologiska konflikter växa fram ur
vardagliga situationer. I denna bok finns det en
rad sådana inre spänningar och
motsättningar; det är av dem den får sitt intensiva
liv. Huvudpersonen är en kvinna med ett
utomäktenskapligt barn; hennes bekymmer
för detta och hennes svårigheter att få hyra
ett möblerat rum, som svarar mot hennes
ekonomiska resurser men som ändå utgör en
dräglig bostad, är ett av problemen. Ett
annat är av erotisk art. Hon har en
förbindelse med en ung akademiker, yngre än hon
själv. Han vill gifta sig med henne. Hon
själv både vill och inte vill. Hans moders
motvilja irriterar hennes stolthet, samtidigt
som hon klamrar sig fast vid den trygghet
han skänker. Till slut inträffar vad hon
innerst inne ständigt fruktat: han dras över
till en annan, en jämnårig, helt vanlig, sund
och balanserad flicka. Det finns ytterligare
en rad konflikter i boken, men de kan här
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
