Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska romaner och noveller 1941. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller i 9 4 1
8.
Det återstår att nämna ett antal
prosaböcker, som egentligen varken är romaner
eller noveller.
Gustav Sandgrens Att leva pä vinden
betecknas av författaren som en rapsodi.
Boken vill vara en protest mot det konstnärliga
livets kommersialisering. Bitvis är den roande.
Den fäster sig emellertid alltför mycket vid
konstnärstillvarons utanverk och slår
dessutom inte sällan över i predikande av ren
asocialitet.
Harry Martinson har i Den förlorade
jaguaren angripit kommersialiseringen från en
annan sida. Boken handlar om filmens
inverkan på publikens, speciellt den
ungdomliga publikens, världsbild. Ofta är det
skarpsynta observationer. Martinson skriver t. ex.
om filmens krav på en händelsemättad
handling:
Men genom att koncentrera, oavbrutet,
oavbrutet, gör man verkligheten tråkigare, man
undergräver naturverkligheten som själv aldrig är
konstkon-centrerad men som bär mänsklighetens dagar och år.
Men man undrar, om författaren ändå inte
går lite för långt. De pojkar, han valt som
exempel, rymmer hemifrån och går till sjöss
för att leta upp en filmfantasi. Livet ombord,
sådant Martinson skildrar det, borde, tycker
man, befria dem från en rad falska
föreställningar om verkligheten. Martinson är också
inne på en dylik tankegång, men så
påminner han sig, att pojkarna också vid ankomsten
till det drömda landet Brasilien har bion,
som väntar. Därmed anses effekten av
sjömanslivet omintetgjord.
En mer optimistisk syn på pojkars begär
efter det spännande har Sven Barthel i
Äventyrens värld. Han menar, att barn har
strutsmagar och inte mår illa av fantasiutflykter i
indianböcker. Barthel har roattsigmed att
redogöra för sin egen lektyr som pojke och för
vissa hemliga förbund, som han och hans
kamrater bildade just för att skapa en
atmosfär av spänning. Han finner
alltsammans fullkomligt naturligt. Däri kan man
instämma. Å andra sidan bör man nog påpeka
att inte alla pojkar har möjligheter att vara
med om det som Barthel beskriver i sin första
lilla skiss: ett besök i Stora Nassa skärgård
vid fjorton års ålder. Det var en upplevelse,
som i en hast gjorde honom en smula mer
vuxen; säkerligen motverkade den intrycken
från äventyrsböckerna. Hur som helst är
Barthel en synnerligen verklighetskär person,
vare sig han skriver om barn, böcker eller
skärgård, och man kan inte gärna komma
förbi hans vittnesmål, då det gäller att diskutera
ungdomens nöjesläsning. Oberoende av om
man intresserar sig för denna fråga eller ej
är det f. ö. en njutning att läsa Äventyrens
värld; Barthel skriver en prosa, som i och för
sig har ett betydande skönhetsvärde.
I Artur Lundkvists Vandrarens träd skildras
på ett ställe, hur författaren våren 1940 sitter
arresterad i en liten nordnorsk stad. I finkan
ligger en mängd nerklottrade veckotidningar.
Det slår honom, att svordomarna och de
obscena teckningarna i marginalerna river
ned den lögnmur, som de färggranna omslagen
och de stereotypa novellerna sökt bygga upp.
Ja, i dessa marginalanteckningar vräkte
människan ur sig sin sanning på botten: begäret efter
verklighet, men en verklighet fyllig och fri som
drömmen, och begäret efter vällust, smärta och
död–-.
Vandrarens träd innehåller bilder från
Lundkvists sökande efter en verklighet fyllig
och fri som drömmen. Det är en rad skisser,
där olika erfarenhetsområden ligger ordnade
som årsringar i ett träd. Erfarenheterna
gäller i stor utsträckning det hemska, bisarra,
exotiska, och Lundkvist menar, att man kan
destillera fram en vederkvickande skönhet
även ur detta. Boken visar, att hans åsikt
har fog för sig.
Erik Asklunds Stad, i Norden må få tjäna
som slutpunkt för denna översikt; det är en
vilsam bok. Den innehåller ett antal
stockholmsskildringar, sedda med en målares
impressionistiska blick och upplevda med en
poets och en f. d. rännstensunges dubbla
känslighet för stadens stämningar. Den
kompletterar Ludvig Nordströms
framställning på ett alldeles förträffligt sätt.
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
