Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Juhani Tervapää och hennes dramatik. Av Eric Olsoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juhani Tervapää och hennes dramatik
Seen ur »Niskavuori s bröcl».
Folkteatern, Helsingfors.
undran och medkänsla vi följer hennes kamp
för sin personlighet och sin sociala ställning.
Bakom hennes individuella öde skymtar vi
den långa raden av hennes systrar, vilka för
brödets och bildningens skull söka sig från
landet till huvudstaden. Hon personifierar på
sitt sätt det finska folkets energi, begåvning
och stora bildningshunger. Komedien om
hennes utveckling från fattig torpardotter till
graduerad riksdagskvinna och välbeställd
borgarfru är sprudlande friskt skriven. Trots
att den dramatiska kompositionen inte är så
hel och organisk som t. ex. i »Kvinnorna på
Niskavuori» är stycket synnerligen spelbart.
Det är en kvick och saftig samhällssatir med
en rolig och slagkraftig dialog. Man kunde
kalla det en inhemsk variant av det berömda
Pygmalion-motivet. Tyvärr äro också här
samtliga herrar -— riksdagsfarbröderna
figurera bl. a. i humoristisk belysning — mer eller
mindre marionetter som kretsa kring den
åtråvärda Hulda. Hulda själv är ett verkligt
fynd och en önskeroll för varje ärelysten
skådespelerska. Hon har också blivit ofantligt
populär i sitt hemland och i Estland. —
Tyvärr sålde författarinnan alltför tidigt — och
antagligen också på alltför liberala villkor —
manuskriptet till det amerikanska filmbolaget
Paramount, som alltjämt inte spelat in pjäsen,
och denna omständighet har på något sätt
lagt hinder i vägen för komediens vidare
framgång utanför hemlandets gränser.
Redan samma höst spelar Folkteatern en
ny stor pjäs av Hella Vuolijoki, nämligen
»Justiina», ett brett anlagt skådespel i sex
långa akter. Författarinnan förklarar att hon
skrivit detta stycke som en protest mot
Eugene O’Neills »Klaga månde Elektra», vars
tragik hon finner livsfientlig och
beklämmande. Det sociala grundmotivet är detsamma
som i »Juurakon Hulda». Justiina är liksom
Hulda en kvinna av folket; hon företräder en
ny och friskare mänsklighet, en ny och
tapprare moral i en något underlig miljö av
borgerlig egoism och självgodhet på ett gammalt
gods i södra Finland. Justiina för det sunda
förnuftets och det friska livets talan. Hennes
devis är en antites till Lavinias i »Klaga
månde Elektra»: upp med fönstren till livet,
som leves starkast och ärligast av de
arbetande och betungade i samhället; sök kontakt
med levande människor, som kämpa för sin
existens! Författarinnan lyckas inte denna
gång genomföra sitt vackra uppsåt. Trots en
delvis färgrik och levande miljöskildring och
en spontant flödande och frispråkig dialog —
skådespelet har en nästan episk bredd — är
»Justiina» ett synnerligen valhänt uppbyggt
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
