Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En dag på Svaneholm. Av Per Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Nyström
läste förvandlades rummet. Det var inte
längre en stilla studerkammare i ett slott
långt ute på slätten, nej, dessa bokhyllor
var en sannskyldig vindarnas säck, där
1700-talets hårdaste stormar gått till vila,
och då jag knöt upp den, befann jag mig
strax mitt i stormcentrum.
Det är på intet sätt förvånande, att
Rutger Maclean hade samlat sin tids hela
lantbrukstekniska vetande på Svaneholms
bibliotek. Han var nämligen en grundlig och
systematisk man, som inte gärna lämnade
en idé eller ett uppslag obeaktat eller
oprövat, och han hade en vid kringsyn. Men
det allra mesta av detta litteraturbestånd
är nu skingrat. Skadan är emellertid inte
så stor för en forskare, som vill göra sig
mödan att sätta sig in i hans vetenskapliga
värld, ty auktionskatalogen är bevarad och
gör det jämförelsevis lätt att rekonstruera
det sammanhang som Macleans agrara
teori och praxis hörde hemma i. Där fanns
omfattande serier av ekonomiska och
lantbrukstekniska tidskrifter, vidlyftiga
beskrivningar av det engelska jordbruket
distriktsvis, lantmäteriteknisk och kemisk
litteratur. Han hade samlat på skrifter om
styckningen av allmänningarna i Preussen, om
mossodling och klöverodling, och inte heller
sockerbetsodlingen var honom främmande.
Men det var inte denna litteratur, som
fanns kvar på bokhyllorna. Det som stod
där var hans politiska läsning, det han
fördjupade sig i, när han lågande av hat mot
kungamakten kom tillbaka från Stockholm
1789 och slöt sig inne i sitt slott och sin
värld på slätten. Att i det macleanska
biblioteket finna den franska revolutionens
litterära och filosofiska föregångare, skrifter
av Voltaire, Rousseau och Raynal,
Beau-marchais’ Tokiga dag eller Figaros bröllop,
innebar ingen överraskning och gav inte
heller något markerat drag åt
slottsherrens bokliga umgänge, även om detta
delvis var förbjuden litteratur i det dåtida
Sverige. Hade Rutger Macleans kontakt
med revolutionens idéer inskränkt sig till
dessa intellektuella essencer och förfinade
destillat ur det som jäste och sjöd i
Frankrike, skulle biblioteket närmast ha
framkallat bilden av en förpinad intellektuell,
som dragit sig tillbaka från den obstinata
verkligheten. Men detta har icke varit nog
för en handlingens man som Maclean.
Under åren efter 1789 läste han revolutionens
akta. De omfattande räckorna av
nationalförsamlingens officiella publikationer
Journal des Débats et des Décrets,
Procès-Verbal de 1’Assemblée des Communes et de
l’Assemblée Nationale, d. v. s. beslut och
protokoll, dominera reolerna på Svaneholms
slott tillsammans med revolutionens första
författningssamling, Code politique de la
France, 1791. För oss är dessa volymer för
längesedan endast vördnadsbjudande
urkundssamlingar; då de lästes för första
gången på Svaneholms slott talade ur dem
revolutionens egen röst, praktiskt och
handgripligt. För att riktigt förnimma
atmosfären i den macleanska studerkammaren
måste man dra parallellen mellan
Maklären och de kommunister, som under
början av 1920-talet fördjupade sig i den ryska
revolutionens handlingar. Det var folk,
som läste med praktiskt syfte. Det var en
komprometterande sysselsättning, helst som
det i nationalförsamlingen förespåddes att
revolutionen skulle utbreda sig över hela
Europa och att den ingalunda var ett inre
franskt problem. De kampsignaler som
trumpetades ut mot det bestående
samhället gällde hela Europa.
Studerkammaren på Svaneholm var en revolutionens
utpost i Norden.
Den skånske slottsherren stannade inte
vid författningen av 1791, som så många
av hans samtida gjorde, han följde
revolutionen vidare, då den grep allt djupare i
det franska samhället. Han följde
välfärdsutskottets rapporter till konventet, framlagda
av Robespierre, Le Comité de Salut public à
la Convention National, rapports faits en
538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
