Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rembrandts självporträtt. Av Erik Blomberg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
Oljemålning. 1656.
Florens, Uffizigalleriet.
Oljemålning. Omkr. 1666.
Wien.
linjestilen som i teckningen ersatt den
måleriska färgbehandlingen skall få ännu
en fyrkant att arbeta med i denna nästan
geometriska figur av _
räta vinklar. Här
framträder modellen
vardagligare,
uttrycket är lika
beslutsamt, men har mera
av ögonblickets
skärpa. Den konstnärliga
sanningskänsla, som
talar ur de tre
mäs-tarporträtten av
et-saren, målaren och
tecknaren, röjer sig
även i tekniken, som
ger vart och ett av
dem sin egen
karaktär, den genuina
yrkeskaraktären.
Samma blandning
av myndighet och
mildhet som i
Wienporträttet finner man
Olj emålning. 1658.
New York, Coll. Frick.
i de närmast följande självporträtten från
1654 och 55 i Kassel, Berlin och Florenz.
Rembrandt behöver inte mer hölja sig
med dyrbara kläder
och smycken för att
verka imposant, och
låter han någon gång
stofferna komma till
tals som i det
verkligt furstliga
Berlinporträttet med
pälsbrämet och den
gyllene kedjan är det
som måleriska
accenter, sammansmältande med
helhetsintrycket. Om man där
ännu kan spåra en
viss högdragenhet är
Uffizigalleriets
Rembrandt endast värdig
och resignerad, över
alla dessa huvuden
ligger det ännu en
ton av mystik, av
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
