Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Diderot och Hugues Taraval. Av Greta Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greta Åkerlund
för rokokon märka vi i hans dorn över den
veklige Adonis, men hans strävan mot
klassicism är inte mera helgjuten, än att han
samtidigt livligt uppskattar den sköna
rokokogudinnan vid Adonis sida.
Bristen på enhet i kompositionen förleder
honom att utbrista i ett temperamentsfullt
förmaningstal, i andra fall kan han resonera
torrt och sakligt, ibland sarkastiskt, om
Taravals olika företag. Tekniken bedömer han
vederhäftigt ehuru i vår smak alltför sällan.
Motiven i de målningar, som intressera
honom, återger han topografiskt exakt med ett
bildminne, som torde sakna sin motsvarighet.
I valet av dessa ämnen avslöjas hans smak
för det makabra, men det är också ett
ursprungligt krav på realism som gör honom
besviken inför Taravals sätt att låta den röda
lågan från en soppkittel beteckna den
kval-fyllda existens som väntar den brottslige
Tantalus.
Men all denna invecklade blandning av
fördomar, av sanna insikter och klokt
förutseende skänker Diderots stil dess särprägel,
och hans humor och naturlighet ge den en
färg, som motiverar en önskan, att
konstkritikern Diderot måtte nå utanför sin
hittills begränsade läsekrets.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
