Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
Av Folke H olm ér
’Al ANGÅ konstutställningar i vår ha
varit minnesutställningar. Det kan vara ett
slumpens verk, att dessa expositioner följt
tätt på varandra i olika lokaler. Men är det
inte också ett tidens tecken, att
konstpubliken mer och mer lärt sig värdera en vidare
överblick och ett djupare inträngande i
problem, som sammanhänga med frågor om
äkthet och kvalitet? Behovet att inventera
nationens egna värdefulla konstskatter har
gjort sig påmint under en allt kännbarare
avspärrningstid. Vi vilja inom våra gränser
söka rätt på det bästa och lödigaste, så långt
evakueringshänsyn tillåta klenodernas
framtagande i dagsljuset.
Våren 1943 har för övrigt också medfört
en livligt applåderad upprensning i den undre
konstvärlden. Strålkastarljuset har
obönhörligt riktats mot en mängd grumliga expertiser,
falska signaturer och uppiffade »gamla
mästare», vilka under insmickrande lasurer
och skinande fernissor dolt avgrunder av
behändigt fuffens. Det är då en
kulturuppgift av rang att mot allt detta ofog i
skumrasket ställa fram till beskådande omsorgsfullt
utvalda och logiskt sammanförda verk, som
steg för steg visa en konstnärs utveckling,
lägga fram nyanserna i hans framställningssätt
och belysa det konstnärliga uttryckets olika
faktorer.
Den samvetsgranna minnesutställningen
över en konstnär kan sålunda erbjuda en
ovärderlig »rikslikare», ett rättesnöre för
den grupp av intressenter, som i ett eller
annat avseende ha anledning att vara
nyfikna på konstnären i fråga. Här kunna de
göra faktiska jämförelser. Äga de något verk
av konstnären, ha de möjlighet att se det i
dess sammanhang med andra ting i
vederbörandes ceuvre. Hysa de ett gnagande tvivel
om en saks äkthet, få de ett utomordentligt
tillfälle att med egna ögon göra iakttagelser,
som kunna vara till nytta vid en omprövning.
Man skulle rent av med fog kunna påstå, att
allmänhetens stegrade konstintresse mera
gagnas av övningar i konstbetraktande och
konstanalys på instruktiva utställningar än
av naiv kolartro på hypnotiskt verkande
expertintyg, vilka främst utfärdas för att
befria reflektanterna från egna reflexioner
inför konstverken. Signaturernas roll i detta
sammanhang faller inom magiens område —
de durkdrivna furnissörerna känna väl till
att själva vetskapen om namnet kan vara en
betydande maktfaktor. Sagans troll kunde
betvingas, om man hade reda på vad det
hette. Den bekväma vördnaden för
själv-skapade auktoriteter får ännu alltför ofta
vid konstköpen ersätta den på självsyn och
tålmodig inlevelse baserade insikten. Detta
är en av anledningarna till haussen inom
förfalskningsindustrien .
Ett konstverk spelar ut sin verkan på skilda
plan. Det röjer olika sidor beroende på
utgångspunkten för vår uppfattning. Tekniskt
utgör det — låt oss taga oljemålningen som
exempel — en viss kombination av färger,
sammanställda på ett särskilt preparerat
underlag. Konstnärens personliga handlag,
penselskrift och andra speciella drag som höra
ihop med det rent hantverksmässiga kunna
bli föremål för saklig observation,
mikroskopisk om man så vill. Det är den
naturvetenskapliga sidan, men utan markering av
någon tydlig gränslinje glida, iakttagelserna
över på det andliga planet. Kompositionen
avslöjar sin psykiska struktur. Penselstrecken
tyckas dragna med större eller mindre kraft.
Färgens feta glans är icke blott ett lyckat
resultat vid blandningen av vissa tubfärger
och en tillsats av olja, den kan i själva klangen
spegla ett temperament. Täckande eller
genomskinliga färgytor synas utbredda med
varsam försiktighet eller robust tvärsäkerhet,
melankoliskt beslöjat i Iena nyanser eller
ettrigt aggressivt med direkt appell till
betraktaren. Ideligen stöta vi på denna
säregna kombination av teknik och ande, och
så till slut — fortfarande utan att vi kunna
bestämma demarkationslinjen mellan det
materiella och det själsliga — presenterar
konstverket den produkt av form och
innehåll, som manifesteras i det konstnärliga
uttrycket. Det är alltid på någon eller några
punkter i sammanhanget en förfalskare
stupar, hur driven han än är. Gör han icke
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
