Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Smärtemoder — himladrottning. Två franska medeltidsmålningar. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärte moder — himladrottning
neu ve les Avignon. Den blev färdig och
uppsatt 1454. Mycket stora likheter ha
kunnat påvisas mellan denna och Pietan
i Louvre, i synnerhet mellan den förras
Maria och den senares Magdalena: det
nedkammade håret, de långsmala fingrarna,
de finskurna läpparna och ögonen visa
samma förfinade, för att inte säga
deka-denta typ. Hur olika dessa målningar än
verka: den förra strängt och lidelsefullt
extatisk med sin mörka purpur och sin
ålderdomliga bakgrund av guld, den senare
blommande rik och ljus i färgen som en
doftande paradisängd, ha de ändå något
mycket väsentligt gemensamt: den
geometriskt klara och fasta uppbyggnaden,
den fulländade symmetrin, och teckningens
monumentala precision och skönhet. Det
är samma anda som i de franska
katedralfasaderna och även detaljerna är hos båda
utpräglat gotiska, såsom veckföringen och
de utsökt modellerade, nervöst känsliga
kvinnohänderna, till synes lånade direkt
från någon snidad elfenbensmadonna.
Olikheterna i känsloinnehåll och färgstämning
utesluter inte möjligheten av en gemensam
mästare. Det är tydligt att det förra verket
står mer under nordiskt-nederländskt —
möjligen också spanskt — inflytande, det
senare däremot under sydligt, italienskt.
Men denna dualism är genomgående i hela
det franska medeltidsmåleriet och
återfinnes mer än en gång, differentierad på
olika verk hos en och samma konstnär,
framför allt hos den allra bäst kände, den
ungefär sam tidige Jean Fouqet. Hur det
nu än må förhålla sig med attribueringen
ha dessa båda på en gång samhöriga och
polära verk en sådan betydelse för en
djupare insikt i den franska traditionen,
att de kräva en närmare analys.
Vad Marias kröning beträffar föreskrev
ett kontrakt med Quarton i detalj, vad
hans målning skulle föreställa. På båda
sidor om madonnan med den heliga tre-
Madonnan. Detalj av
Kröningstavlan.
enigheten skulle avbildas grupper av
patriarker, apostlar, martyrer och helgon under
anförandeskap av två ärkeänglar och
Johannes döparen. Nedanför hade
konstnären att framställa bilder av Rom och
Jerusalem och allra nederst helvetet och
skärselden. Tavlan visar att han exakt följt
föreskrifterna. Men samtidigt har han till
brädden fyllt den med sin egen iakttagelse
och fantasi. Kröningstavlan har inte bara
blivit ett koncentrerat återgivande av
medeltidens kyrkliga världsbild, den har blivit
en ojämförlig krönika i sammandrag av
hela det medeltida samhällslivet i
Frankrike.
Själva kröningen upptar fyra femtedelar
av utrymmet. Den ger ett intryck av
slösande prakt och färgrikedom och av
fulländad rytmisk harmoni. En sfärernas
harmoni, hade man frestats att säga, om inte
stämningen på en gång varit så jordisk och
världslig. De blekrödgyllne änglarna, som
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
