Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- En politisk sagoparabel av fru Runeberg. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik V etterlund
Men när nu de »över havet komne» vita i
stort antal lämnat skogsbygden, då lät det
snart annorlunda. Då kommo »de många
bössorna» i stort antal och tillägnade sig de
röde männens land: Vi äro de många, I ären
de få. Vårt land är mäktigt och edert rotvälska
språk vilja vi ej höra. I skolen antaga vårt
språk och våra seder.
Då kunde de röde männen ej försvara sig,
ty de ägde inga anförare som förstodo de
vites krigskonst. Och de mäktige grannarna
ägde bössor flere än de själve ägde småstenar.
Och det röda folket blev trälar under dem.
»Det röda folkets klagan förklingar så ohörd
i främmande land, ty dess tal är ett obekant
mål i folkens stora råd. Ingen förstår dess
sorgeljud, ingen vet att ett folk gått under.
Det har fallit som furan faller i skogen, osett
och ohört.»
* *
*
Detta är i stark förkortning det väsentliga
av Fredrika Runebergs sagoparabel.
Förklädnaden synes mig så genomskinlig som
dåvarande politiska förhållanden medgåvo.
Att dikten trycktes i Stockholm och icke
i Finland, var möjligen också en gärd åt
klok försiktighet. Den bleve här mindre
uppmärksammad av obehöriga och hade
vidsträcktare möjligheter att nå en sym-
patiserande rikssvensk allmänhet. Den
utsäger otvetydigt Fredrika Runebergs
ståndpunkt.
Det egna folkets tungomål, »obekant i
folkens råd», borde visst även i Finland ha
sin rätt. Men i både rättvisans och
klokhetens namn uttalas en varning: om de »över
havet komne främlingarnas» språk,
kulturspråket, skulle förstummas där, då kunde »de
många bössornas» tallösa folk undertrycka
dem alla.
Man märke i förbigående sagt, att detta
de många bössornas folk äro vita likt folket
som kommit till urinvånarna över havet,
alltså mer stambesläktade med de förra. Man
påminner sig då händelsevis även att slaver
och svenskar äro fränder, medan det
ursprungliga suomifolket var av annan stam.
I verkligheten härskade de många
bössornas folk över Finland när fru Runebergs
novell såg dagen. Fennomanin, riktad mot
svensk högre kultur, var en makt, som från
Yrjö-Koskinens framträdande väl var
starkare än förr. Men någon omedelbar
russifi-ering hotade ännu icke. Fredrika Runebergs
skogssaga liknar därför en profetia om det
som senare skulle komma, fastän det
lyckligtvis stannade vid ett tillbud som ej kunde
genomföras. Måtte detta sista också gälla den
tid vi nu gå tillmötes, måtte det gälla all
framtid!
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0274.html
