Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stock holms teatrar
Gunnar Sjöberg. Marianne Arni no ff och Hilding Gavle
i »Excellense n».
Svenska dramatikers studio.
skaper i Max’ gestalt: tro, lojalitet,
handlingskraft, till en frälsande syntes. Vid tiden
för Anschluss, då skådespelet författades, var
det också ännu många av oss, som med
författaren drömde om att i pacifistisk anda
komma till rätta med våldet. Ehuru
samtidigt avgjort av bestående konstnärligt värde
är Excellensen ett utomordentligt intressant
dokument om uppfattningen av våra
möjligheter och skyldigheter i världskampen vid
en viss bestämd tidpunkt, som ligger
ytterligare ett par år längre tillbaka i det redan
historiska förgångna än den som kommer
fram i Rid i natt!
Dramat var antaget till spelning på
Blanche-teatern, då kriget bröt ut, men ansågs då
olämpligt för offentligt framförande. Trots
sitt bestämda avståndstagande från nazistisk
mentalitet är väl emellertid Excellensen mera
ett kristet idédrama än ett politiskt
debattinlägg, och det finns ingenting mer av
sensation i det än dess konstnärliga halt. Även
nazismens företrädare är tecknade med
förståelse. Cynikerna och sadisterna är förvi-
sade till tredjeplanfefigurer. Efter den första,
slutna föreställningen, en högtidsstund för
publiken, gav Studion skådespelet vid ett
antal offentliga föreställningar både i
Stockholm och landsorten. Turnéns programblad
innehåller följande passus: »På förekommen
anledning meddelas, att efter anmodan från
UD (utrikesdepartementet) ortsnamnen och
tilltalsorden i ’Excellensen’ förändrats.
Skådespelarna säga sålejdes icke ’Ledaren’ utan
’Härskaren’, icke ’Wien’ utan ’huvudstaden’
o. s. v.»
Föreställningen hörde till Studions allra
förnämsta. Den gavs i Per Lindbergs regi,
med Hilding Gavle som Excellensen, Marianne
Aminoff och Gunnar Sjöberg som Elisabeth
resp. Max samt Tqivo Pawlo och Törd Stål
i ett par fint gjorda biroller. Gavle har länge
varit mogen för en stor allvarlig uppgift som
denna, och han £ rep starkt som förfinad
kulturestet och äntiu mera som martyr.
Rudolf Värnlund har under spelåret varit
företrädd av två stycken: beklagligtvis för
denna av de fasta teatrarna alltjämt för-
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
