Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stock holms teatrar
Jakob Nilsen lyckats ge illusion som både
den unga, den medelålders och den åldrande
Peer Gynt och ändå bevara typens och
karaktärens enhet genom alla förvandlingar.
Inledningsscenen gavs av Nilsen och Naima
Wifstrand (som Ase) med enastående
festivitas. Åses död blev en annan höjdpunkt i
föreställningen — återigen tack vare
samspelet mellan dessa båda artister. Per
Lindberg är en knepig och fantasibegåvad herre,
som nådde långt i det besvärliga värvet att
smälta ihop resterna av en riksteaterturné
med Operans musikaliska och sceniska
resurser till en någorlunda hygglig enhet. Att
han inte kunnat göra om de medverkande
operaartisterna till acceptabla talkonstnärer,
får man förlåta honom. Bland dem, som
jämte Nilsen och fru Wifstrand var med
redan på turnén, bör man nämna Sven
Magnusson för en intensivt och fantasifullt
gjord Begriffenfelt.
Vasateatern, som misslyckades ganska
kapitalt med Lille Eyolf och i övrigt med
växlande framgång odlat den lättare genren, har
under spelåret gjort en betydande konstnärlig
insats: framförandet av de tjeckiska bröderna
Carel och Joseph Capeks i utlandet mycket
spelade Insekternas liv, här kallad I vàr
herres hage. Det originella stycket berättar
om en gammal vagabond, som ligger i skogen
och drömmer sig in i insektslivet och finner,
att det är förfärande likt vårt eget.
Djurfabeln ger ju möjligheten att ge iakttagelser
om människorna fraicheur och ny mening.
Vi får se det erotiska vimlet bland fjärilarna
med en särskild kulör av Efterkrigseuropa
(stycket skrevs 1921). Ägodelsbegäret
satiriseras i skalbaggsparets välbehagliga
snörvlande över dyngbollen, frukten av ett livs
ansträngningar, instängd familjelycka i
gräs-hoppsparets fnittrande förtjusning över sitt
hem o. s. v. Det märkligaste är emellertid
skildringen av myrsamhället som den
opersonliga maskin- och robotstaten. Den
diktare, som 1921 kunde beskriva denna krigiska
idealstat, förefaller att ha ägt profetians gåva.
En välment sluttablå, där den goda luffaren
går ut som skogsarbetare, den verkar nästan
som tablå i beredskapspropagandans tjänst,
hör till svagheterna i ett skådespel, där eljest
en verklig scenisk diktare hållit pennan. Att
ge ett idédrama ett avrundat slut, hör
ju också till det hart när ogörliga.
Vasateatern förtjänar en eloge för den konstnär-
Fot. Riwkin.
Karin K av l i och Stig J är r ei
i »Fr öken Juli et>.
Nya teatern.
liga ambition, som präglade både
programvalet och själva föreställningen. Regissören,
Gösta Folke, dansmästarinnan, Birgit
Cull-berg, Victor Sjöström, som åt luffarens roll
gav sin stora sceniska auktoritet och
konstnärliga säkerhet, gjorde förnämliga insatser,
och de flesta av de många övriga
medverkande förtjänade också att uppräknas för
goda prestationer.
Fönstren mot utlandet har inte varit fullt
så tillbommade som under säsongen 1941—42.
En del utländska nyheter har nått oss.
Morgonstjärnan av den habila Londonförfattaren
Emlyn Williams har nästan uteslutande
tids-historiskt intresse. Den är ett stycke
krigsdramatik, sådant den engelska
genomsnittspubliken förmodligen vill ha det.
Engelsmännens goda nerver och motståndskraft
under bombningen av London förhärligas.
Mrs Miniver och många andra på film, Mr
Bunting och flera i romaner har fått
förhärliga detsamma — på ett bättre och
värdigare sätt. Den fulla och sanna berättelsen
om engelsk krigsheroism kommer sannolikt
först, sedan åtskilliga år fått ge distans.
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
