Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hundra år tjeckisk musik. Ett tvärsnitt och en »lag». Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Nyman
La di slav Vycpdlek.
Zicha (född 1912), den nyhetstörstande
experimentatorn Heinrich Hybler,
»puristen» Bohuslav Tabara (född 1894)
liksom åtskilliga av det allra yngsta
avantgardet vore väl förtjänta av att nämnas.
Det spirar och gror av tonsättarbegåvningar
runtom i Smetanas och Dvoråks hemland.
Och det är på denna yngsta generation
av tjeckiska tonsättare — de som alla
upplevat den nationella befrielsens år —, som
förhoppningarna och ansvaret nu vila —
och vila tyngre än på någon tidigare
generation.
Ty Tjeckoslovakiska Republikens
frihetsdröm blev kort. Böhmens soliga
himmel hänger sannerligen icke längre »full av
fioler». Den som någon dag under de
olycksbådande augustiveckorna 1938 från
Ober-lausitz’ böljande kull-landskap blickade
österut mot de i mjuka båglinjer blånande
gränsbergen mot det tjeckoslovakiska
riksområdet, varsnade i stället sträck av tyska
spaningsplan, i flykt mot gränserna. Det
var stormsvalorna, som prövade sina
vingpennor.
Och stormen följde — med känt resultat.
En ny germanisering, våldsammare och
mera skoningslös än fordom den
österrikiska, hotar hädanefter den slaviska
stambefolkningen. Det slaviska skall slås
ner för alltid i de dalar, som genomfly tas
av Moldaus vattenslinga. »Ich mag keine
Tschecken!» Orden voro dessvärre sanna,
fast i en helt annan mera olycksdiger
mening än den, vari de uttalades.
Till och med Muserna ha försetts med
munkavle. Smetanas opera »Libusa» får
enligt uppgifter i pressen icke mera
uppföras inom »protektoratet». — »Skyddet»
synes vara fullständigt — även skyddet
mot skönheten.
Så mycket mer gäller det för de nu unga
tjeckiska tonsättarna, liksom för en
mansålder sedan för en Bedrich Smetana, att
väl tillse, att den inre musiken icke
förstummas! Det som utsäges i den absoluta
musikens form, är avfattat enligt en code,
vilken ingen hemlig eller offentlig
polismakt kan tyda. Det är en gång för alla
»Lieder ohne Worte». Och även om
Muserna få munkavle sig pålagd, kan det
sjunga tusenstämmigt vidare genom deras
bröst . . .
Ty om något synes här vara en situation
för tonsättare! Den frihetstörst, som fräter
djupast inom dem och deras landsmän;
den kärlek till det egna folket, språket,
den egna levnadsstilen och bygden, som
besjälar dem; allt det som förser
raskänslans och den nationella
självbevarelsedriftens låge med brännstoff och hindrar
från utplåning: allt detta ha dessa nu unga
tonsättare att lösa i toner; — så som en
gång Frédéric Chopin fann uttryck för
det i sina polonäser, ballader och mazurkor;
som Bedrich Smetana tolkade det i sina
polkor och symfoniska dikter; som Jean
Sibelius fann toner för det i »Finlandia»
och sina tidigaste symfonier; och som vart
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
