Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hundra år tjeckisk musik. Ett tvärsnitt och en »lag». Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H u n d r a år tjeckisk musik
musikens trängre ram. Tillsammans med
Novåk och Suk bildar denne konstruktive
musiker trots allt det ledande triumviratet
inom den tonsättargeneration, som tog arv
efter Smetana och Dvoråk och som nu med
heder grånat: 1870-talets män.
Varken Ostrcil eller Suk ha dock bildat
skola i samma omfattning som Vitezslav
Novåk. Det är från honom, som
ungtjeckerna starta. Det är hans fast upptimrade
tematik dessa föra vidare och utbilda till
dristigt flerstämmig, kontrapunktisk stil.
En begynnande lidelse för den
musikaliska linjen stjäler därvid intresset från
lokalfärgen och det folkligt pittoreska.
I främsta ledet bland dessa ungtjecker stå
här Ladislav Vycpålek (född 1882),
anmärkningsvärd genom sin strängt skolade
teknik och sin moderniserade Bach-stil,
och hans årsbarn, Jaroslav Kricka, vilken
förbinder Novåks märgfulla tematik med
inflytelser från Rimski-Korsakov och den
yngre ryska skolan. Befruktande verkar
här slaviskt på slaviskt. Kricka betraktas
för övrigt som »humoristen» bland dessa
»ungtjecker» ur Vitezslav Novåks kompani,
vilket i Jaroslav Jeremias (född 1889) tidigt
förlorade en av sina mest löftesrika
begåvningar; och själva äro dessa s. k.
»ungtjecker» i detta nu som bäst i färd med att
övergå i de komponerande veteranernas
led.
Mellan Novåk-gruppen och
Foerster-gruppen står K. B. Jiråk (född 1891), elev
av de båda här nämnda mästarna men
tillika starkt påverkad av en symfoniker
som Gustav Mahler. — Under senare år
synes Jiråk ha försvurit sig åt den
alltmera segerrika »konstruktiva» riktningen
inom modern tonkonst. Denna synes ock
ha gjort sina notvarp inom Josef Suks
skola. I varje fall ha både Pavel Borkovec
(född 1894) och Em. Hlobil (född 1901)
utvecklat sig till den »konsekventa
horisontala linearitetens» riddersmän inom
musiken, under det att mästarens eget
Olakar O slrcil.
aldrig svikande sinne för den rent
klangliga skönheten förts talangfullt vidare
av bl. a. Fr. Picha (född 1893).
En smula avsides och i viss mån som
»ein Narr auf eigner Faust» står bland
1890-talets män kvarttonsystemets
bekante skapare, Alois Håba (född 1893). De
ingivelser, som i detta de mikroskopiska
intervallernas underland komma honom
till del, synas dock snarare rikta sig till
en publik av Swiftska lilliputar än till
jordevarelser. Endast genom att krypa
genom ett nålsöga ingår man i Håbas
tonvärld. Så till vida ställer sig denna
kvart-tonsmusik utanför ej blott nationellt
tjeckisk utan över huvud västerländsk
tonkonst.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
