- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioandra årgången. 1943 /
526

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Skampålen. Av Gösta Carlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gösta Carlberg

blev något syndigt. Jo, jo . . . Vi kände
oss avslöjade. Och ingenting är så farligt
som att avslöja. Det fick nog han lara sig.
Vi gav oss iväg för att hämta honom hem,
ta honom med oss med våld, och vi
skaffade oss ett mycket anständigt skäl för att
kunna kränka honom så djupt. Det gjorde
vi. Vi sade att . . . att vi måste . . .

Hon fick allt svårare för att tala, hostan
kom igen och andnöden plågade henne.
Men hon fortsatte, även om det blott blev
med en hes viskning:

— Vi sade, att vi i vår kärlek måste ta
vara på honom, skydda honom för det
förfärliga han kunde göra sig själv . . .
eftersom han . . . han var ju så tydligt från
sina . . .

— Men moder! Vartill skall nu allt detta
tjäna?

Änkans son Jakob hade hastigt sprungit
upp och stod lutad över henne. Hon log
matt, gjorde en vanmäktig ansats till
rörelse med högra handen och sade:

— Markus skall... i sin skrift skall han
nedteckna det.

— Skall Markus först få behålla i sin
skrift det förfärande, som han redan
skrivit, och dessutom nedteckna det där . . .
det där som vi sade på den tiden, för så
länge sedan, då vi ännu inte visste, vem han
var? Men det blir ju . . . Att du inte förstår,
moder, hur det kommer att skada oss!

Hon sade allvarligt, medan hon alltfort
blundade:

—- Det skall nedtecknas för att han inte
skall bli skadad. Och missförstådd. . .
Stode det bara, att han inte tog emot mig
och er, när vi kom ner till Kapernaum för
att söka upp honom, att han stod bland
främmande människor och frågade, vem
som var hans moder och vilka som var
hans bröder ... då skulle nog
anständig-hetsivrarna börja med sitt råttsnaskande
omkring honom ... De får inte komma åt
honom. Mig och er, men inte honom . . .

Jakob föll på knä bredvid lägret.

182

—• Moder, sade han, min kära moder
Maria, du måste spara dig. Du får inte tala
så mycket. Då kommer ju hostan igen.
Men om det är på honom du nu tänker,
på att han inte får bli skadad, vore det då.
inte bättre, om allt det där sorgliga i vårt
hem förbigås? Du förstår ändå, moder,
att de som i Jerusalem och på andra orter
hålla kärleksmåltider till hans åminnelse,
inte vill höra talas om att . . . om en tid
då vi hade en del svårigheter . . .

Hon såg storögd upp på honom:

■— Säg du som det är, Jakob! De som
kallar sig hans trogna vill inte höra sanningen.
Inte att det var misshälligheter mellan
honom och hans moder, att han fick växa
upp i ett hem, där ingen förstod honom.
Efter faderns död. Nej, det vill de inte. Hans
trogna kan bara älska honom, om de får
inbilla sig, att han var helt olik dem själva.
Att han var så god, därför att han från
början var annorlunda danad, inte hade
samma kamp med sig själv. Att han blev
så underbar, därför att han levde under
helt andra och lyckligare förhållanden än
de. Men han blev allt det där, fastän han
hade det på samma sätt som hans trogna
har det. Till och med växte upp i ett
fientligt hem och rönte av sina närmaste bara
oförståelse. Det vill de inte höra om honom
vid kärleksmåltiderna. Men det behöver
de höra. Se, han har satt priset på vad det
kostar att bli människa, och då gäller det
att ta reda på vad man har att betala. Jag
vet nog, att det var en hemlighet hos
honom, som inte finns hos någon annan. Den
där publikanen från Kapernaum talade
om för mig en gång, att han själv hade sagt,
att ingen känner Fadern utom den, för
vilken Sonen gör Fadern uppenbar, men att
ingen känner Sonen utom Fadern allena . . .
Jo, jag vet nog. Den som plötsligt och
oförberedd fick se honom dö på Golgata måste
förstå det. Det hände mig. Men samtidigt
har jag förstått, att det var hans stora
prov och härdning, att han inte från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free