Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Georg Trakl. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg T r a kl
fulhet, lyser denna syskongestalt som något
betagande, graciöst och oåtkomligt. »Im
Nebenzimmer spielt die Schwester eine
Sonat von Schubert» heter det i dikten
»Unterwegs»: det är ännu endast ett sprött
anslag, en lätt antydning, liksom i en annan
dikt, där skalden säger:
Du träumst: die Schwester lcàmmt ihr blondes
Haar.
I andra poem flätas naturintrycken
samman med bilden av systern:
Der Schwester Mund in schwarzen Zweigen
flüstert.
Men i dikten »Passion» har tonen blivit
en annan, mörkare och vildare:
Und folgend dem Schatten der Schwester
dunkle Liebe
eines wilden Geschlechts.
Hur outplånligt djupt systerns bild var
inristad hos Trakl ger slutligen hans sista
och kanske största dikt besked om: i
»Grodek» med dess ödsliga syner av döende
soldater, ett offrat släkte, och dess vision av
kommande släktleds plågor skymtar åter
den älskade och fruktade varelsens gestalt.
III.
Trakls lyrik visar en utveckling mot en
djärv och fri hymnisk stil: Hölderlin har
här varit hans läromästare. De
bottenflöden som bubbla upp ur diktarens själ
bli allt bittrare. Natten tätnar, och i ruset,
hos drogen, söker skalden bot för sin
förtvivlade förvissning att han tillhör en till
undergång utkorad generation:
Förbannelse över er, mörka gifter
och vita sömn:
denna sällsamma skog
av fördunklade träd
med ormar, nattfjärilar,
spindlar och läderlappar.
Främling! Din förlorade skugga
i aftonrodnaden:
en mörk korsar
på bedrövelsens salta hav.
Vid nattens fåll uppfladdra vita fåglar
över störtande städer
av stål.
1 dikten »Der Abend» samlas
anklagelserna i ett skri av smärta och förbittring:
So bläulich erstrahlt es
gegen die Stadt hin,
wo kält und bose
ein verwesend Geschlecht wohnt,
der weissen Enkel
dunkle Zukunft bereitet.
Ensamhetens och dödens stjärnor lysa allt
kallare på diktarens firmament. Motsatsen
mellan drömmens värld och den råa
verklighetens massa blir honom för skriande
och skrämmande. I tidigare dikter — som
»Romanze zur Nacht» — kunde tillvarons
kontraster ännu fastslås av diktaren i
ironiskt hård stil:
Der Mörder lächelt bleich im Wein,
die Kränken Todesgrausen packt.
Die Nonne betet wund und nackt
vor des Heilands Kreuzespein.
Die Mutter leis im Schlafe singt.
Sehr friedlich schaut zur Nacht das Kind
mit Augen, die ganz wahrhaft sind.
Im Hurenhaus Gelächter klingt.
I sin diktnings senare fas uttrycker han
sin skräck, sin vämjelse och sin förtvivlan
på ett naknare och krampaktigare sätt:
»Traum und Umnachtung» t. ex., till sin
stilart en serie expressioniska prosadikter,
är till sin inre natur en det pinade samvetets
tragedi: människosjälen i all sin nakenhet
hetsas av skuldmedvetandets erynnier, och
fåfäng är tillflykten i bedövningsmedlens
vita grift:
O, des verfluchten Geschlechts. Wenn in
befleck-ten Zimmern jegliches Schicksal vollendet ist,
tritt mit modernden Scliritten der Tod in das
Haus. O, dass draussen Frühling wäre und im
blühenden Baum ein lieblicher Vogel sänge.
Aber gräulich verdorrt das spärliche Grün an
den Fenstern der Nächtlichen und es sinnen die
blutenden Herzen noch Böses.–-Tief ist
der Schlummer in dunklen Giften, erfüllt von
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
