Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Skansens första vårfest och nationaldagen den 6 Juni. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S kans ens för s ta vårfest och nationaldagen
den 6 Juni
Av Gurli Linder
SJÄTTE häftet av Ord och Bild för i år
står en uppsats: Den 6 juni, ett
halvsekelminne, av amanuensen Mats Rehnberg.
Författaren förklarar där, att Artur
Hazelius fick incitamentet att på Skansen 1893
fira som nationaldag den 6 juni genom
Skansens första vårfest samma år. Han skulle
nämligen så ha »grämt» sig över att denna
fest — annonserad att äga rum 31 maj till
och med 4 juni —■ på grund av hällregn blev
uppskjuten en dag. Det torde således, menar
amanuensen Rehnberg, ha varit »det
olycksaliga vårregnet den 31 maj 1893», som
»förstörde hans invigning» och »alla hans
ursprungliga planer», och därför »tvingade»
honom att förlänga festtiden.
Som jag var en av de 100 fruar som
Hazelius värvat som medverkande — inalles
voro dessa över 500 — är jag i tillfälle att
korrigera dessa antaganden och berätta hur
det faktiskt förhöll sig.
För ledningen hade Hazelius lyckats få en
så i allo representativ person som fru Anna
Wallenberg. Vi samlades för de förberedande
överläggningarna i hennes ståtliga hem i det
tyvärr nu försvunna förnämliga »Barclayska
palät» vid Kungsträdgården. »Doktorns»
ombud var den älskvärda och synnerligen
tålmodiga amanuensen Sigrid Millrath,
sedermera fru Behm. Bland de många ukaser hon
hade att lämna från Hazelius var, »att i
händelse av otjänlig väderlek uppskjutes
festen till första vackra dag». Så det kan,
sade fru Wallenberg, bli både en och flera
dagar till, om jag känner Doktorn rätt från
basarerna i Börssalen. Så det gavs ingen
anledning för Hazelius att gräma sig, och ingen
av hans ursprungliga planer blev förstörd.
Det blev förresten praxis vid kommande
vårfester, och det visste alla de medverkande,
att fortsätta utöver de först annonserade
dagarna. Men det var ju ur publiksynpunkt
klokt att ej ge besked om det i första tag.
Jag minns särskilt vårfesten 1900 — jag
medverkade i alla under Artur och Gunnar
Hazelius, Bernhard Sahlin och Gustaf Upmark
vid 25-års-jubileet •— då vi arbetat hårt i
Gurli Linder i Värendsdräkt.
sex dagar, och bud kom, att festen skulle
fortsätta ännu en dag. Efter en stund kom
Hazelius själv.
Ȁr det verkligen meningen att vi ska
fortsätta i morgon också?» knotade jag.
Han lade sin hand på min axel, och rösten
var så mild, men också vemodsfullt trött då
han svarade: »Jag har arbetat så gott som
natt och dag i tretti år, och Ni klagar över
sju dagar.» Å, vad jag skämdes! Det blev
den sista vårfesten under Hazelii ledning. Ty
året därpå, annandag pingst, då allt var i
ordning för vårfestens början blåste flaggorna
på Skansen på halv stång och klockorna
klämtade i staplarna, ty då låg Hazelius på
bår.
Vad nu den första vårfesten beträffar, så
öste regnet ner även den 1 juni. Men i hopp
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
