Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf Stridsberg. 5/7 1877—3/11 1943. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Stridsberg
ligheten, använde hans motståndare gärna
ordet »citatspruta» som tillhygge mot
honom; och vid en fest som några av hans
vänner ordnade kort efter bondetåget
trycktes en skämtpublikation, där en
lyckligt imiterad dalmålning framställde
honom till häst med en rikligt lappad
bläckspruta i full aktion.
Under sina tidiga år kom Gustaf
Stridsberg i livlig kontakt med en kulturradikal
miljö, förmodligen främst genom de par år
han vid 18—19-årsåldern tillbragte i Anna
Whitlocks samskola, där han knöt
varaktiga vänskapsförbindelser. Men om han
någonsin visade intresse för denna
riktnings politiska och sociala strävanden vet
jag ej, tror det knappast, ty lärdomen
föreföll behärska nästan hela hans horisont.
Under dessa år var hans orakel den nästan
kusligt lärde historikern Lörd Acton, en
liberal katolik som stod Gladstone nära.
Det första egentliga offentliga uttrycket
för denna fas av Gustaf Stridsbergs
aktivitet var en mycket lång och naturligtvis
grundlärd artikel i Svenska Dagbladet på
nyåret 1904, signerad Emerich; när jag
frågade vad namnet betydde, blev han
mycket förvånad över min okunnighet om
att det var Actons andra förnamn. Denna
artikel var ganska märklig och låter ännu
i dag läsa sig med stor behållning. Den
spände över stora vidder, men dess kärna
var kanske att hävda den humanistiska
forskningens genombrott långt före
naturvetenskaperna, i form av filologisk
källkritik. I medelpunkten stod därvid
religionshistorien, och utgångspunkten var den
våldsamma striden om Torgny Segerstedts
docentförordnande i Lunds teologiska
fakultet. Gustaf Stridsberg gjorde där
gällande nödvändigheten av ett komparativt
och källkritiskt studium av religionerna,
också den kristna, och ett studium därav
just inom de teologiska fakulteterna.
Emellertid förbereddes under dessa år
en påfallande ändring i hans orientering.
Det är möjligt men efter min mening
knappast troligt, att Kipling därvid hade
betydelse. Gustaf Stridsberg blev från
början den ojämförligt främste kännaren av
Kipling i Sverige, gav ut flere
översättningar från honom — ett par tillsammans
med fadern — och gjorde under något
senare år flitig propaganda för Kipling, så
att dennes Nobelpris nog i stor
utsträckning indirekt var Gustaf Stridsbergs verk.
Kipling var ju så starkt politiskt orienterad
att det borde ha kunnat återverka på hans
svenske förkunnare; men något uttryck i
handling tror jag ej det fick, därtill voro
de svenska och de anglo-indiska
förhållandena alltför olika.
I stället blev det efter vad jag tror
framför allt Harald Hjärnes inflytande
som kom att bära frukt. Gustaf Stridsberg
hade kommit i nära förbindelse med en
grupp av Hjärnes studenter, kom ofta till
Uppsala och var snart införlivad i
lärjungeskaran; i ett tal sade Hjärne en gång
2—Ord och Bild, 53:c årg.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
