Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
Bertil Bull Hedlund. Tobakologiskt
stilleben. Etsning.
Goghs namn i åtanke. Det var alltid furiös
lidelse och ett nästan desperat uttrycksbehov,
som satte sin prägel på hans hetsigt
uppflammande måleri. En revoltnatur och en
drömmare, som hänsynslöst gestaltade sina av
livshunger och romantiskt överdåd färgade
upplevelser. Hans fjällfolksskildringar
tillhöra med alla sina brister i fråga om färgens
och formens behärskning den svenska
konsthistoriens äkta och levande verk. Målarens
vän och mecenat doktor Helge Dahlstedt på
Österåsen äger hans självporträtt, en
fantastisk och gripande ögonblicksbild av en rufsig
och ruelsefylld artistyngling, som sitter på
sängkanten i kalsonger och skjorta med de
nakna fötterna osaligt rivande varandra, en
brutalt självplågande bild, som ingen glömmer,
då den en gång slungats mot näthinnan.
Nationalmuseum borde rå om det porträttet.
I dagens svenska konstliv göra sig även
andra romantiska tendenser gällande.
Studenternas Konststudio i Uppsala har lyhört
tagit fasta på detta, och i november inbjödos
»Sex romantiker» att utställa i Studions lokal
universitetshuset. De sex voro Georg
Käll-kvist, som odlar en försynt molltonad konst
med mjukt måleriska kvaliteter, Bernt
Ringqvist vars stillsamt lyriska läggning
lovar gott för framtiden, den fantasieggande
och bizarre Osvald Larsson som i sin djärva
lek med visionerna kan leda tanken både till
Hans Larssons tidigare experiment och till
de mest explosiva utkasten av Kylberg, den
moderna svenska färgromantikens grand old
man, vidare Folke Hellström-Lind som
fängslar genom sin sällsamma blandning
av-saklighet och fantasteri och sin nervöst
livliga lust att bolla med magiskt realistiska
effekter, Beth Zeeh som på ett innerligt
sätt diktar i färg om vardagliga ting, och
slutligen den brådmogne Gustaf Ryno
Frieberg, säsongens sensationsdebutant.
I Gummessons konsthall trängdes
publiken dagligen i oktober framför de Friebergska
dukarna, vilka snabbt som snö för solen
annekterades av samlarna. Kanske det mest var
ödmjukheten och innerligheten i dessa
stilleben med pipor och andra små saker, som grep
betraktaren. Men Frieberg hade förvånande
mycket annat att visa. Där fanns porträtt
med intensitet i tolkningen av det mänskliga,
han utställde landskap och genrebilder, t. ex.
den inspirerade bilden av ynglingen i andakt
framför en guldinramad kostbar målning på
väggen, en komposition som med ungdomlig
mjukhet tog fatt i det kända Daumierska
motivet med konstbetraktaren i aktion.
Frieberg lär ha sugits in i Bertil Bull Hedlunds
Edgar Allan Poe-trolska studiecirkel. Och nog
kan han fånga suggestiva stämningar av Bull
Hedlunds och Axel Fridells märke. En sådan
verklighetsförskjutning mot de »sällsamma
historiernas» spökvärld gav hans målning
med fåglarna på skåpet, fränder till Poes
korp och de gotiska kyrktakens
vattenspy-ende djävlar, men också i sin realistiska
rug-gighet precis så vardagligt otäcka som en
gammal skolas uppstoppade fåglar uppradade
på hyllorna i ritsalen. Till stor förargelse för
vänner av sober kolorit inköptes denna
måleriskt otillfredsställande men uttrycksladdade
målning till Nationalmuseum.
Hos de sex romantikerna som gästspelade
i den uppsaliensiska akademikermiljön, och
alldeles särskilt hos Ryno Frieberg, finns ett
intimt lyriskt drag sammankopplat med det
expressivt visionära. Den motsättningen är
icke heller ovanlig i den nutida svenska
grafiken. Reella och irreella drag vävas samman.
Till och med den millimetersaklige Stig
Borglind kan prestera en kristallinisk
förskjutning av verklighetsmotivet, tills det glider
över i en pretiös lyrisk tolkning. Vill man söka
en motsvarighet till sonettens konstrika
metriska form i svensk grafik, anmäla sig gärna
Borglinds kopparstick och torrnålsgravyrer.
Sällan möter man något så spirituellt avrun-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
