Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkröni k a
karakteristik av Döderhultarns konstnärliga
stil många andra exempel på denna
»inkännande» skildringskonst.
»Klassiskt måleri, Gösta Stenman, Modernt
måleri, Stenmans dotter» stod att läsa i
samma annonsruta. Den reklamerade för
konstutställningarna i de två exakt lika
östermalmsvåningar, av vilka den övre sedan
länge utgör den kräsne hovintendentens
operationsbas, medan den undre från och med
i höst är experimentscen för den från Finland
överflyttade dotterns upptäckter i ateljeerna.
Arbetsfördelningen står helt i samklang
med tidens såväl bakåtblickande som
nyfiket framåtspejande konstintresse. Eva
Bagges innerliga och förfinade måleri vädjar till
det retrospektiva intresset. Hennes konst har
rottrådarna djupt försänkta i gammal
kulturmylla, hon skildrar med säker hand och
fint öga herrgårdsinteriörernas patina och
förmår fånga glimtar av det intima behag,
som även de enklaste bruksföremål kunna
avslöja för den mottaglige. Stenman
anordnade 1041 en första utställning av denna
målarinnas arbeten, och när hon nu återkom i
samma lokal, fick man ett starkt intryck av
konstnärinnans oförminskade skaparkraft och
fasta grepp om den konstnärliga uppgiften.
Stenman jämför i sitt katalogförord hennes
syn på måleri med Chardins, och det är en
träffande iakttagelse. Eva Bagge har bland
sina stilleben en målning med ett kerubhuvud
över ett musikinstrument. Den koloristiska
samklangen här leder osökt tanken till
Chardins »Stilleben med hare». Kopparkitteln i
denna målning har samma färgfunktion mot
den utsökta brungrå murytan och harens
gråsilvriga päls som musikinstrumentets
varma ton mot det skulpterade huvudets
och väggens grå valörer i Eva Bagges
målning. Även interiörernas tysta språk och det
milda ljuset kring de människor hon målat
vittna om ödmjuk inlevelse i fransk konst.
»Stillhet», »I skymningen» äro betecknande
namn på vissa av hennes tavlor, de många
ateljéinteriörerna —- hennes och Esther
Kjer-ners gemensamma miljö — uppvisa ett
outtömligt spelrum för måleriska experiment.
Eva Bagge är också en utmärkt
porträttmålarinna, så i porträttet av modern, i ett
pojk-porträtt »Elof», i den vackra och innerliga
skildringen »Kvinnohuvud» och inte minst i
det så sent som 1943 målade självporträttet
med dess karaktärsfulla allvar och mästerliga
analys av ljusdunklet över ansiktet.
Gustaf Ryno Frieberg. Fåglarna på
skåpet.
K at i ön alm use ilm.
Hans Larsson, den unge skånske
koloristen hos Stenmans dotter, var nära nog en
exakt motpol till Eva Bagge. Hennes
kammarmusik förbyttes ett par trappor längre ner i
trumpetstötar av eggande färger och rytmer.
Det finns intet av Chardins eller Eva Bagges
mjuktoniga valörer i Larssons stilleben med
fioler, blommor, böcker och skålar, snarare
möter man den danske kubisten Lundstrøms
energiska motsatsspel i ettriga klanger och
summariska volymkontraster. Hos Hans
Larsson finns också en sällsam dragning åt det
visionära med religiös betoning, en tendens
som förstärkts under konstnärens svåra
prövningar. En allvarlig sjukdom har nedsatt
hans fysiska krafter, men lidandet har som
hos van Gogh sublimerat lians konst.
Över den tragiskt bortgångne norrlänningen
Rune Sigvard anordnade Haglunds
konstsalong en minnesutställning i oktober. Inför
denne konstnärs stormiga livsöde och
själv-förtärande, hänsynslösa målartemperament
har man än större anledning att bringa van
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
