Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Corneille i svensk radioteater. Översättning av Ivar Harrie - II. Inledningsscenen i »Pompeius’ död»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Harrie
II.
Inledningsscenen i »P o m p e i u s död»
Rådssalen i kungaslottet i Alexandria. Den unge konung Ptolemeus har kallat
till sig sin statsminister Photinus, sin general Achillas samt Septimus, romersk
officer i egyptisk tjänst.
Kungen
Ödet har sagt sitt ord. Nyss kom i våra händer
dess utslag mellan två blott alltför nära fränder.
När gudar tvekade, fick våldet skipa rätt
med blod och järn en höstdag på Thessaliens slätt.
Slagfältets stilla å, vars vågor nu gå röda,
stön av de sargade som lämnats bland de döda,
de knäckta örnarna i berg av stridsvagnsskrot,
likstanken där de dräpta andas mordiskt hot —
— det är de dokument som Caesar åberopar
när han med denna sommars segrar undansopar
vad Rom och världen kallat frihet tills i dag.
Pompeius hade rätt. Men han led nederlag!
Så plägar lyckan svika den hon ömmast famnar.
Nu är Pompeius stadd på flykt — till våra hamnar!
Hit flydde gudarna för trollens övergrepp,
och samma fristad söker nu hans trötta skepp.
Egyptens milda land som kriget än har sparat
skall skydda vad hans vapenmakt så klent försvarat.
Vår trohet tilltror han att frälsa världen all —
— med risk att jämmerligt dras med i hjältens fall!
Nu, mina vänner, välj med mig vårt rikes öden!
Att följa ärans väg ger troligare döden.
Min far fick kungakronan av Pompeius’ hand:
skall denna skuld betalas av mitt arma land?
Men överge den slagne — är det ej att mörda
uppsåtligt kämpen för den sak vi vant oss vörda?
Måste det överskrida skändlighetens gräns
om politiken stannar inom trygghetens?
Jag fruktar döden, vill ej leva utan ära.
Hur än jag väljer, blir mitt ansvar tungt att bära.
Här tarvas råd av trogna vänner. Tala ut,
förrän jag tar mitt ödesdigraste beslut!
Photinus
Min konung! När ett krig har nått den sista fasen
finns kvar av rätt och ära föga mer än frasen,
och den som vet sitt ansvar i en sådan schism,
bör väga makt mot makt med iskall egoism.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
