Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Corneille i svensk radioteater. Översättning av Ivar Harrie - II. Inledningsscenen i »Pompeius’ död»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Corneille i svensk radioteater
Vad kan du vänta av Pompeius? Han är slagen.
Förslår Egyptens kraft att böta nederlagen?
Mot honom står ej blott den väldige som lagt
nu runt vårt land en ring av väpnad övermakt:
hans ovän är envar hans löften gjort besviken,
hans namn förbannas nu av kungar utan riken
och folk han bragt i Caesars våld — ja själva Rom,
som fått förblöda för hans sak, har fällt hans dom.
Det är ett brott att lämna hjälp åt redan dömda.
Allt det Pompeius stred för, hör till det förglömda.
Att envist säga nej till verklighetens tvång
är kanske ädelt, men ger säker undergång.
Nej, konung, tidens krav får du ej visa från dig:
en sann egyptier är dristig, men förståndig!
En kung är folkets far. När krigets åskor gå
skall barn ha plats i lä, dit inga blixtar nå.
Då krävs att tyda tecknen utan lång förbidan,
så att man har sitt land i tid på säkra sidan,
och framförallt: spörj inte efter rätt och skäl,
nej bara vem som kan, just nu, slå dig ihjäl!
Och det kan Caesar nu. Det duger ej att spjärna.
Vår dom blev fälld vid Farsalus: följ Caesars stjärna!
Den slagne är ju rentav upprorsman mot Gud,
och det är kungaplikt att lyda himlens bud.
Vill uslingen få oss att dela sitt elände,
giv nådestöten, konung, åt din forna frände!
Det är till vårt fördärv han söker denna hamn,
vi som så varmt en gång välsignade hans namn!
Vad ödet nu bestämt, det kunde vi ej ana,
vi drömde om att se Pompeius’ segerfana
bli festligt hälsad från Alexandrias redd . . .
Men nu — den kloke är till vad som helst beredd!
Pompeius’ öde se vi sakligt, ej personligt:
än tro vi på hans sak — men inte oresonligt!
Dolkstöten som var ämnad enligt känslans röst
åt Caesar, måste träffa nu Pompeius’ bröst!
Ja, herre konung. Intet annat står oss åter
än offra hjältens liv, som även jag begråter.
Offentligt kan du sen fördöma detta mord:
bokstavlig sanning väntas ej av kungaord.
Minns än en gång: det är för segraren vi bäva,
framgången är den enda rätt man ej kan jäva.
Achillas här vet kanske bättre. Men mitt råd
är: slå den slagne, och bli viss om segrarns nåd!
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
