Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Corneille i svensk radioteater. Översättning av Ivar Harrie - II. Inledningsscenen i »Pompeius’ död»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar H ar r i e
Achillas
Visst har Photinus rätt i sak, min kung. Men mörda
Pompeius — nej, jag ryser för det oerhörda!
Behövs det verkligen så fruktansvärda dåd?
Att sky den slagne räcker väl för Caesars nåd?
Visst är moral i politik av ringa värde,
men rätt skall vara rätt, om nöd ej är å färde.
Egypten är neutralt. Förklara dig stå fast
vid den principen. Det är nog försiktigast.
Då slipper du att öppet bryta dina eder
och få en hjältes blod som fläckar på din heder.
För Caesar kommer vad du väljer på ett ut:
stängs bara hamnen, är Pompeius’ saga slut.
Hjälp honom bara ej, låt honom inte stanna!
Sen kan du möta världens dom med upprätt panna.
Visst har han någon gång gjort tjänster åt vår ståt:
det var Pompeius som förmådde Roms senat
att åter sätta in din far på kungatronen.
Men han var Caesars vän den gången: legionen
som följde kungen hit, var lejd för Caesars guld!
Strängt taget stå vi blott för vackra ord i skuld,
och den betalas lätt i samma mynt tillbaka:
han får din förbön. Men din hjälp får han försaka.
Om han fick insteg, blev ditt rike ej mer ditt.
Men allt är räddat, om du blott blir honom kvitt.
Alltså — låt honom slippa härifrån med livet,
det vill jag råda. Men blir annat föreskrivet,
utber jag mig, som gärd åt rang och högt befäl,
att själv få slå vår ovälkomne gäst ihjäl!
Kungen
Nå, Septimus? Vad har en romare att råda?
Septimus
Ja, jag är romare, min kung. Jag känner båda.
Pompeius söker hjälp och ger sig i din hand.
Att för hans dömda sak riskera folk och land
är uteslutet: sök ej hålla Caesar stången!
Men — skall Pompeius köras bort? Bli dräpt? Tas fången?
I första fallet torde segraren bli kränkt.
Triumfen skjutes upp. Ett världskrig blir förlängt.
Utlämna honom levande? Det lär förfela
sitt ändamål. Ty Caesar har en roll att spela.
Den tvingar honom att agera ädelmod:
han törs ej gjuta själv sin värste oväns blod,
en nobel gest behövs, om skenet skall bevaras . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
