Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De svenska riksregalierna. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska ri k sr eg a lier na
vändas vid någon statsceremoni. Praktiska
konsekvenser kunna alltså dragas endast av de
två förstnämnda kronornas rekonstruktioner,
vilka, vi understryka det här ännu en gång,
skulle innebära mycket betydande fördelar.
Bland riksregalierna vilja vi ytterligare
fästa uppmärksamheten endast på Erik XIV:s
riksäpple, som utfördes i Stockholm av
Cor-nslis ver Weiden, den samtida kungakronans
skapare, och av Frans Beier. Detta riksäpple
är enligt Cederströms uppfattning det enda
överhuvudtaget kända, som är försett med en
karta. Denna är emellertid beträffande det
norra halvklotet till följd av gravörens
förbiseende spegelvänd. Karakteristisk för Erik
XIV:s riksäpple är också krönet av en
himmelsglob. Denna utbyttes 1751 mot den
nuvarande av blå emalj. Don ursprungliga är
emellertid bevarad och återges i en
avbildning monterad på riksäpplet.
Vid sidan av de guldsmedsarbeten, som
tillhöra regalierna och som utrymmet ej tillåter
att närmare beröra, må nämnas de kungliga
mantlarna, av vilka de äldsta först nu
identifierats. Med stor grundlighet har denna del
av undersökningen slutförts. Ett annat
område omfattar riksbaneren, vilka alla finnas
i Livrustkammaren, med undantag för det
av Adolf Fredrik i Paris beställda riksbaneret,
sedan 1922 uppställt vid högaltaret i
Riddarholmskyrkan. I motsats till de tidigare
riksbaneren är detta broderat. De föregående äro
målade. Den märkliga serien börjar med det
praktfulla baner, som 1594 utfördes till
Johan III:s begravning och målades av Johan
Baptista van Uther. Grundtypen bibehålles
konservativt under den följande tiden fram
till 1700-talets mitt. Av speciellt intresse är
Karl XI:s riksbaner med sina 49
provinsvapen, vilka markera det svenska
stormaktsväldets största utsträckning.
Ej endast riksbaneren utan samtliga re-
Maria Eleonoras krona.
R ekonstruktion 1939 med avlägsnande av
icke ursprungliga, lösa delar.
galier ge vittnesbörd om en långvarig svensk
tradition, som trots smakens förändringar
och dynastiers växlingar bibehållits. Man
kan alltså på detta område tala om svensk
hävd. Med förvåning konstaterar man också
att samtliga regalier, utförda av ädla metaller,
tillverkats inom landets gränser. Särskilt det
svenska i ^oo-talsts guldsmedskonst har
härigenom fått en ny aspekt.
Det skulle varit av intresse om man genom
komparativa studier fått någon klarhet i de
svenska regaliernas konstnärliga förhållande
till utlandets. Xågra sådana jämförelser hava
dock ej gjorts beroende på att en engelsk
forskare är sysselsatt med en vidlyftig
undersökning av riksregalier över huvud.
Med stor tacksamhet tar man emot
resultaten av de djupgående och i en hög
grad resultatrika forskningarna i Rudolf
Cederströms volym om de svenska riksregalierna
och de kungliga värdighetstecknen. Med
glädje konstaterar man också den vttre
form i vilken undersökningen framlagts. Den
har nämligen tryckts på ett föredömligt sätt
hos Lundgrens Söner i Malmö på ett extra
tillverkat Lessebopapper. Malmö
Ljustrvcks-anstalt har utfört det utomordentliga,
nyansrika ljustrycket, och Grohman & Eichelberg
klicheerna till de imponerande
färgplanscherna. Dessa reproduktioner stå på höjden
av tekniskt kunnande.
Karl XI.s riksbaner, utfört till
kröningen 1675.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
