Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De svenska riksregalierna. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils G. W o II i n
Erik XI V: s krona.
Rekonst ruktion 1939 med användande av
ursprungliga delar.
renässansens formspråk helt främmande,
klarblått emaljerad glob placerades över byglarna
som krön. Hättans pärlbesatta
purpursammet från 1778 är också en främmande, i hög
grad störande tillsats.
Cederström har kunnat konstatera, att en
fullständigare rekonstruktion än den
temporära, här avbildad, lätt kan åstadkommas,
tack vare det lyckliga faktum, att de
borttagna delarna ännu finnas i behåll i
Skattkammaren. Såväl historiskt som estetiskt
skulle därmed en betydande vinst göras.
Erik XlY:s sköna renässanskrona har även ur
typsynpunkt speciellt intresse. Den är
nämligen med sina byglar sluten i motsats till de
tidigare svenska öppna kronorna. Tidigare
hade endast de stora monarkierna använt
denna slutna typ. I Polen uppträdde den
1576 och i Danmark först på 1660-talet.
En annan rekonstruktion gäller Maria
Eleonoras krona, som 1620 utfördes av tysken
Ruprecht Miller, en av de skickligaste
guldsmeder inom juvelerarfacket, som varit
verksamma i Sverige. Kronan förändrades 1650
till Kristinas kröning samt 1751 till Adolf
Fredriks tronbestigning. Genom avlägsnandet
av icke ursprungliga lösa delar samt
utbytandet av 1751 års guldbroderade mössa av
purpuratias mot en av omönstrad sammet har
Millers förnämliga och egenartade komposition
kommit till sin rätt i sin graciösa rikedom
med huvudsaklig kolorit stämd i svart, gult,
rött och vitt — möjligen hänsyftande på
Gustav Adolfs vapenfärger respektive de
brandenburgska färgerna.
Liksom när det gällde Erik XIV:s
kungakrona vore en rekonstruktion av Millers
konstverk i hög grad tacknämlig. Eftersom det här
rör sig endast om lösa delars avlägsnande och
riktigheten av det resultat, som Cederström
kommit till, är oemotsägligt, tyckas några
sakliga skäl ej kunna resas mot hans förslag
till återställandet av drottningkronan i dess
ursprungliga och estetiskt lyckligaste tillstånd.
Av mycket stort intresse är också den i allo
övertygande rekonstruktion som gjorts av
den krona som Jürgen Dargeman från
Wol-gart utförde 1650 till Karl Gustav i hans
egenskap av arvfurste. Karl Erik Steneberg
har nämligen kunnat sammanställa denna
krona med en arvfurstehatt i
Livrustkammaren av rödviolett, hermelinsbrämad
sammet med femtungade flammor. Härmed har
man fått belägg för att till den svenska
arvfursteskruden hörde en arvfurstehatt.
En ovanligt lyckad färgbild återger den
temporärt gjorda sammanställningen av krona
och hatt. Denna kombination har ej
endast konsthistoriskt utan också estetiskt
värde. Kronan kommer nämligen där
ojämförligt mycket mera till sin rätt än med sin
nuvarande mössa från 1762. Det är dock
tydligt att arvfurstehatten ej mera kan an-
Maria Eleonoras krona av
Ruprecht Miller 1620.
Med ändringar 1650 och 1751.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
