Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Heidenstams pojkår. Verser, brev och teckningar. Kommenterade av Staffan Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frän Heidenstams pojkår
Åtskilligt har sedan dess förändrats ö litet hvar
blifvit några år äldre. Att detta äfven inträffat
med min gamla mormor, och att Betty fann
henne betydligt skröpligare, det är inte att undra
på. Jag skulle nog sjelf göra samma erfarenhet,
om jag finge se henne mer i lifvet, men den
glädjen torde ej förunnas mig.
Hur mycket, som än förändrats, tänker jag
mig, att, från en annan sida sett, på det stora hela
allt der hemma är sig ganska likt, åtminstone
hvad klimatet angår, ö att Betty derför nu vid
detta laget kan njuta af friskt vinterväder,
klingande före ö höga snöiga furor — allt saker,
hvilka äro så obetydliga för den, som dagligen
har dem till sitt förfogande, men besitta en
vemodig dragningskraft för den, som endast har
dem i minnet.
Vi hafva, ehuru långt borta, ofta underrättelser
från Sverige. Tidningarna äro öfverfulla af
berättelser af sådan riksvigtig art som: att
ban-vaktar X i X-köping firat silfverbröllopp,
hvarvid verser framsades af studeranden Z; att pastor
P i P-kyrka ärat Tegnérs minne med att
samman-bjuda två sockenbor och dricka två glas
körsbärs-vin; att H. K. H. Kronprinsessan, klädd i grått
siden, med hvitt foder i muffen, behagat gå nio
slag opp och ner för slottsbacken; att H.K.H.
prins Eugen varit ute ö promenerat med den
välkända Karl-Johans-typen, eller, och hvad som
nu kommer är det vigtigaste, att verldens tionde
underverk, underbarnet H.K.H. Hertigen af
Skåne är till den grad nådig, att han mår väl,
sofver, äter m. m. dyl. En sak har emellertid
ingen tidning berättat: hvarför är han just hertig
af Skåne?
Borde — med vissa tankar på, hur mycket
der hemma, ej minst i fyrkanten, i våra dar
egentligen är en ny, nej, en gammal klut på ett
nytt kläde — han inte snarare kallats hertig af
Lappland? Att han är ovanligt begåfvad för sina
år, det förstå vi deremot godt, efter han redan
vid en månads ålder blef serafimerriddare. Jag
antar, att han har ärft sin snillrikhet efter fadren.
Också i dessa saker syns, hur tiden har
förändrats. Jag mins nog jag när jag, i all
underdånighet förstås, var med i skolan ö hjelpte till
att redan i god tid smörja sagda fader till konung.
»Men», säger Betty, »hvad hör allt detta till
brefvet?» Deri måste jag instämma ö öfvergår
derför till något föga intressantare: oss sjelfva.
Vi befinna oss, tack vare en förgiftning (inte
i den gamla tragiska stilen utan den moderna
tapetförgiftn.) i San Remo för någon tid. Vi
bebo en rätt nätt villa med trädgård ö utsigt
öfver hafvet, vid hvars rand Korsika skymtar
fram. Palmer, fikonträd ö oranger stå inpå rutan
ö knacka tillochmed på ibland med sina qvistar
ö grenar. Här är ett ypperligt ställe för arbete.
I undra våningen residerar min hälft ö försöker
få pianot utspeladt. I öfra våningen är jag sjelf
ensam herre ö förstör i följd af en oro i fingrarna
(några säga hjernan, andra, men de äro svärmare,
hjertat) dagligen mycket papper. Att jag derför
skulle blifva skald eller målare, som Betty så
smickrande antydde, är alls inte att hoppas.
Fråga bara någon derhemma, som händelsevis
känner min obetydliga person, och han skall
svara, att jag blir ö duger till lika litet som han
sjelf; ö det är vanligen mycket mycket litet.
Sanningen att säga känner jag verkligen ofta en
hindrande dimma öfver förståndet. Denna dimma
är en sjukdom, ser Betty, som kallas den rama
dumheten. Fall av denna åkomma lära inte vara
ovanliga hos nordbor.
Vi upptaga så helt ö hållet vår tid med arbetet
ö förgiftningsbotandet, att vi sällan eller aldrig
äro utom vår trädgårds grindar. Detta eremitlif
skulle ju emellertid kunna komma oss att
alldeles förgäta, hur människor se ut, så att, när
vi framdeles kommo tillsammans med dem, vi
inte kunde hålla oss från skratt åt alla deras
egenheter. Vi äro derför betänkta på att hyra
oss ett par hästar ö rida ut ibland i verlden.
Något som lönar sig, då verlden är så lysande som
här. Växtligheten erinrar om Greklands öar eller
Palästina. Värmen är sällan under +2i° Cels. i
skuggan (dvs. mellan kl. i—i midd.) Villorna
öfverbjuda varandra i lyx — äfven i pris. Mjölade
damer åka i stora vagnar, ö under träden gå unga
ö vackra karlar med galonerade drägter, såsom
militärer, lakejer ö dylika. Men en ting fattas här
alldeles — det är nyheter.
Betty förlåter derför säkerligen, om jag nu
slutar, så mycket lättare, som Betty nog
längesedan ledsnat på mitt prat om oss sjelfva och vår
vistelseort. Jag vore synnerligen tacksam, om
Betty vid tillfälle ville framföra mina tacksägelser
till frk Linnell för hennes vänliga helsningar.
Än en gång: Tack för att jag var ihågkommen!
Jag hoppas vi någon gång få upplifva gamla
minnen. Min vördnad för Bettys familj.
Med tillgifvenhet
Verner von Heidenstam
Det är det sista brevet i denna
kollektion och som synes betydligt yngre än de
föregående. Tonen är ju också en annan och
vuxnare. Inte bara däri, att
korrespondenten nu har löpt igenom hela skalan av
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
