Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Heidenstams pojkår. Verser, brev och teckningar. Kommenterade av Staffan Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staffan Björck
charmerande sällskapsmänniska och som
ligger som glittrande guldstoft över en hel
del av vad han skrivit, inte minst de
estetiska essayerna och hans impromptun
i Svenska Dagbladet.
Lustigt är att redan i detta dokument
möta regissörsdraget, den fallenhet för att
anordna festtåg, som Böök först har påpekat.
Nu ser den lille kritikern grevinnan
Marryat-Bondes vandring genom badorten såsom
en formlig procession, den där skildras con
amore. — Det säger sig självt, att
borgmästarinnan hette Clairfelt. Hon kom från
Kristianstad. Att för övrigt presentera de
i brevet omnämnda personerna skulle vara
onödigt tidsödande.
Från i mars 1875 finns det ett brev
bevarat av denna lydelse:
Den i. Mars 1875.
Bästa Betty
Med rätta borde jag väl skrifva Fröken
Gyllenkrok och ej Betty men som så många äro fröknar
nu för tiden så kan det vara lika fint att ej hafva
någon tittel alls. Tack nu emellertid för brefvet.
Att drömmar ej äro att fördömma (äfven om ens
far är lagkarl) kan man se af Bettys drömm.
Rörande min helsa eller rättare sagt min sjukdom
tyckes den som väl är bättra sig. På frågan i
Bettys bref om jag råkat mina danskamrater
kan jag ej svara annat än nej och på frågan om
jag råkat de der små söta personerna som Betty
kallade dem kan jag ej heller säga annat än nej.
Mormor har hafvit ondt i tänderna pappa i magen
och Tim en obehaglig klåda i pelsen men alla
tre slägtingarne hafva nu repat sig. Igår voro vi
på middag och supé hos mormor. Der var bjudet
mycket främmande men olyckan ville att det
blef få. Ty inga kommo. Kammarjunkar Drake
narra dem till sig och Tante Ida Vegesack som
för tillfället gästar mormor gick på opran och
alltså blef ingen ståt af. På Bettys fråga hvad mamma
och jag roga oss med vet jag just ej hvad jag skall
svara annat än att jag för min del tager lecsioner
i aquarelmålning och ritar och målar allt hvad
jag förmår på det jag till sommaren skall kunna
måla af vuer. Dessutom roga vi oss i kompani
med att äta dricka såfva snyta oss kle af och på
oss läsa och skrifva bref gifva in pappa
resin-olja osv.
Nu har jag tömt ur mig alla nyheter jag vet
och derföre är det väl bäst att sluta detta dumma
och illa skrifna bref med den önskan att jag hade
Bettys vackra styl värdig en ung Häradshöfdings
fru. Helsa alla både dem jag känner och dem jag
icke känner ty jag har så mycket hort talas om
dem att de nästan äro mig bekanta. »Fröken»
Eva kan Betty säga att jag vet någon som
tycker om henne.
En af Bettys tillgifne förste älskare.
Werner von H.
P. P. mamma pappa och mormor helsa Tim
icke förglömmandes.
Tante Ida von Vegesack var en vid denna
tid femtioårig kusin till fru Magda von
Heidenstam.
I detta brev liksom i det vi närmast
kommer från, är det den överlägset humoristiska
tonen, som frapperar. Den ystra nonchalans
med vilken mormoderns, faderns och
hunden Tims opasslighet jämställes är lika
verkningsfull som den dråpliga katalogen
över vad man hittar på att roa sig med.
•—-Biografiskt viktig är upplysningen, att
Heidenstam redan vid detta lag bedriver
målmedvetna konstnärliga studier. Hans
anlag måste ha utvecklats betydligt sedan
1872 för att man skulle knyta allvarliga
förhoppningar vid dem. Då han flera år
senare på allvar slår in på konstnärsbanan,
har detta steg tydligen varit förberett
längre och grundligare än vad man haft
anledning tro.
I första meningen av episteln finns också
en poäng att ta vara på. Den unge
brevskrivaren är tillräckligt mycket aristokrat
redan för att med ett visst ogillande
konstatera, hur frökentiteln deklasserats genom
att »Aftonbladsreformen» under de
närmast föregående åren raserat murarna
mellan »mamseller» och »fröknar».
Villa Gerbolina 30/1 83
(San Remo)
Goda Betty!
Det var både en stor öfverraskning och en stor
glädje att se mig ännu vara ihågkommen, fast
mången god dag gått, sedan Betty med vänligt
tålamod uthärdade alla de timmar, under hvilka
jag, en ganska glåmig ö bortpjunkad pilt, hängde
i fönstret No 29 Norrmalmsg.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
