Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mina minnen av Nikolaus II. Av Leo Tolstoy d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leo Tolstoy d. y.
i dessa trakter. Min bror Sergeij och jag
vistades just då på vår lantegendom i
Bozolok. Det var mitt på sommaren, då
den sensationella nyheten spred sig i
denna avkrok av världen, att den blivande
tsaren skulle komma att passera genom
staden Uralsk. Jag greps av en önskan att
få se en skymt av honom och närde till
och med hoppet att bli presenterad för
honom genom vår vän prins Ukhtomskij,
som tillhörde hans svit. Vi beslöto
följaktligen att bege oss till en stor by i grannskapet,
där »tsarevitj» och hans följeslagare skulle
stanna några timmar. Morgonen efter vår
ankomst sågo vi på avstånd ett stort
dammmoln, ur vilket det småningom dök fram
en lång rad av »trojkor». De resande
skulle stanna framför den lilla träkyrkan,
nymålad för den stora händelsen, omkring
vilken bönder i stort antal hade samlats.
Vi ställde oss bland de andra. Tronföljarens
vagn var den första som stannade. Betäckt
från huvud till fot av svart damm, en
följd av resan, hoppade han vigt ur vagnen
och nästan sprang upp för den lilla kyrkans
stentrappa. Han hälsade hjärtligt på
mängden och närmade sig sedan den åldrige
»popen», som gav honom sin välsignelse.
Därefter kysste han korset och försvann
genom dörren följd av sin svit.
Då tronföljaren efter gudstjänsten
visade sig på nytt, kastade han plötsligt en
blick åt mitt håll. Jag råkade vara ensam,
och i min studentuniform fullsatt med
guldknappar såg jag något iögonenfallande ut
bland hopen av »musjiker», som stirrade
på »tsarevitj» med en intensiv nyfikenhet
skriven över sina enkla uppenbarelser.
Jag mötte Nikolaus förvånade blick, då
han såg på mig, varefter han, med en
bugning mot folket, gick till sin vagn. Senare
på dagen underrättade oss prins
Ukhtomskij, att »tsarevitj» var trött och att han
inte ännu kunde nämna för honom att vi
voro där. Redan samma kväll fortsatte
emellertid resandena sin färd.
Andra gången jag fäste min blick på
Nikolaus II var omedelbart efter hans
kröning i Moskva. Jag hade just då köpt
en vacker liten ridhäst, som jag brukade
rida genom Moskvas gator. Denna vår hade
kejsaren och kejsarinnan för vana att
besöka den forna huvudstadens olika
kvarter åkande i en öppen vagn. En dag, då
de återvände till Kreml, passerade den
kejserliga vagnen endast några steg från
mig, där jag satt till häst. Jag lyfte min
hatt till hälsning. Tsaren visade mig
emellertid ingen större uppmärksamhet,
ty hans blick fästes på min vackra pony,
ett engelskt-arabiskt halvblod. Han
föreföll mig bekymrad, blicken var frånvarande
och han tycktes nervösare än vid det
tillfälle jag senast sett honom. Han var inte
längre den glade unge mannen, som gjorde
en nöjesresa i östern. Han var nu en ung
kejsare med en tung börda av ansvar på
sina skuldror. Jag fångade ett uttryck
av-oro och förvirring på hans ansikte och i
hans blick, som inte hade funnits där förut.
Några år senare mötte jag igen Nikolaus
II, nu för tredje gången, vid en
kyrkomusikkonsert i S:t Petersburg strax före
rysk-japanska kriget. Hela den adliga
societeten hade samlats i den praktfulla
salen. Tsaren satt i den kejserliga logen,
till synes blek, sorgsen och likgiltig. Han
förde ständigt sin hand till
uniformskra-gen, som tycktes för trång för honom.
Han såg verkligt uttråkad ut och försökte
inte ens dölja detta. Jag iakttog honom
uppmärksamt från parketten och undrade
för mig själv vilket öde, som väntade
mitt stackars land. Liksom andra vid
denna tid vågade jag inte finna ett svar
på mina egna tankar. Jag var emellertid
medveten om, att sakernas tillstånd blev
allt värre och att det var lönlöst att hoppas
på någonting sådant som radikala
förändringar och energiska initiativ från mannen
på tronen. Tanken uppkom hos mig om
möjligheten att ännu kunna väcka ett
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
