Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mina minnen av Nikolaus II. Av Leo Tolstoy d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina minnen av Nikolaus II
tillräckligt intresse hos vår monark, som
blott hade behövt göra en vink eller göra
en rörelse på huvudet för att skänka nytt
liv åt vårt stora land och leda in det på
vägen till blomstring.
År 1900 bosatte jag mig i S:t Petersburg,
där jag medarbetade i tidningarna medan
jag ägnade mig åt dagens viktigaste
politiska frågor. Jag beundrade de
skandinaviska länderna och särskilt Sverige.
»Var-jagerna», de forna skandinaverna, hade
ju grundat den ryska staten och voro
således väl ägnade att förse oss med exempel.
Genom prins Ukhtomskijs förmedling
överlämnade jag min bok »Det moderna Sverige»
till tsaren i hopp om att han skulle läsa den.
I denna bok diskuterade jag Sveriges olika
institutioner såväl som svenskarnas fem
medborgerliga grundrättigheter. Jag
nämnde likaså det inflytande som svenskarna
för århundraden sedan utövat på livet i
Ryssland, och jag framhöll att man i
Ryssland inte kunde göra någonting bättre än
att studera och efterlikna den svenska
statsorganisationen.
Nikolaus II läste uppmärksamt min bok.
Då han senare, i oktober 1905, publicerade
sitt berömda manifest innehöll det löften
till ryska folket, uttryckta i termer, som
voro praktiskt taget identiska med vad
jag nämnt i min bok beträffande de fem
grundrättigheterna.
Den audiens, som jag hade hos tsaren
år 1905 i början av den första ryska
revolutionen, var ytterst intressant, och jag skall
aldrig glömma den. Omständigheterna
under vilka den ägde rum voro följande.
Vid tidpunkten då kriget med Japan
utbröt härskade redan i Ryssland en anda av
begynnande revolt. De arbetande klasserna,
bönderna, judarna, armén och alla
samhällets missnöjda element voro fientligt
stämda mot regeringen och gåvo även
uttryck åt sina känslor. Uppgiften att
stilla stormen föll på ministern Witte. Vid
denna tid medarbetade jag regelbundet
Leo Tolstoy d. y.
i den konservativa tidningen »Novoje
Vremja», som tsaren läste varje dag. Då
jag skrev på ett helt annat sätt än andra,
väckte jag naturligtvis allmän
uppmärksamhet genom mina artiklar. Jag anslöt mig
inte till de reaktionära metoderna, men
jag betonade faktum, att samhället i
allmänhet bar skulden till våra olyckor , och
jag försökte väcka folkets nationalanda
genom att ur historisk synpunkt förklara
vägen, som borde följas. Jag avsände nu
ett brev till tsaren, vari jag påpekade att
Ryssland behövde en nationalförsamling
och att det var omöjligt för landet att reda
sig utan en sådan. Jag nämnde att »Zemskij
Sobor» (ständerna) jämte en liknande
representantförsamling var den enda
regeringsform som var lämplig med hänsyn
till förhållandena och i betraktande av
faktum att Rysslands folk var uppdelat i
så många klasser. »Zemskij Sobor» måste
inkallas för att möta situationen. Omkring
ett hundratal avskrifter av mitt brev ut-
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
