Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mina minnen av Nikolaus II. Av Leo Tolstoy d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leo Tolstoy d. y.
Jag kan emellertid inte säga till vilken
grad detta påstående var sant. Allt vad
jag kan säga är, att då jag talade med
tsaren var jag på förhand säker på att han
skulle avvisa mina förslag. Han hade redan
fattat sitt beslut, och det tycktes mig
omöjligt att ändra. Icke desto mindre följde
han några av de råd jag senare vid mer
än ett tillfälle gav honom, men det råkade
vara de minst viktiga av dem. Skälet var
kanske att de berörde frågor, som endast
jag hade kommit att tänka på. Tsaren
omgavs av alltför många självkära och
äregiriga personer, av vilka de flesta inte sågo
längre än näsan räckte. Tanken att
sammankalla en »Zemskij Sobor», som vid
denna tidpunkt skulle ha betytt Rysslands
räddning, låg alltför mycket över deras
horisont.
För att återgå till audiensen talade jag
ytterligare om de praktiska åtgärder, som
borde vidtagas för att inkalla en sådan
folkförsamling. Jag insisterade på att det i
första hand var absolut nödvändigt att
rådfråga zemstvoinstitutionerna. De
ledande personligheterna i dessa, bröderna
Trubetskoij och andra, borde personligen
inbjudas av tsaren för att diskutera saken
med honom. Ty det var just dessa personer,
som kunde ge en tillfredsställande
utformning åt de grundprinciper på vilka en
»Zemskij Sobor» kunde byggas. Tsaren hörde
på mig, ibland med spänd uppmärksamhet,
ibland åter med en blandning av vänlighet
och envishet. Han tog fram sitt
cigarrettetui och började röka. »Röker ni inte?»
frågade han. »Nej, tack», svarade jag,
»jag har slutat.»
»Äter ni inte heller kött? Er far är ju
vegetarian, inte sant?»
»Jag försökte bli det och avstod från
kött under fyra år, men var tvungen att
återgå till det på grund av en sjukdom.»
»Vad mig beträffar», återtog tsaren,
»kan jag inte längre vara utan kött. Jag
känner mig svag så snart jag upphör med
det.» Han talade med stort intresse om
köttfrågan. Detta berodde utan tvivel
på hans svaga hälsotillstånd vid den tiden
och på faktum att han var ivrig att
återvinna sina krafter genom att följa en
köttdiet. Då jag vid denna tidpunkt
råkade ägna mig åt hygieniska frågor
kände jag det som min plikt att ge tsaren
några nyttiga råd. Jag trodde att de skulle
göra honom starkare och mera energisk.
Bland andra saker nämnde jag min bok
om hygien. Han hörde apatiskt på, men
avbröt mig plötsligt. »Ni är mycket
förtjust i Sverige? Jag har redan läst er bok.
Ja, svenskarna äro en högt kultiverad
nation.»
»Jag anser deras kultur inte vara
underlägsen någon annans», var mitt svar.
Jag berömde därpå varmt den svenska
författningen, de svenska skolorna etc.
»För femtio år sedan», fortsatte jag, »var
Sveriges bondebefolkning i ett liknande
läge som vår. Regeringen vidtog emellertid
stora reformer, utskiftade jorden bland
bönderna och gav fullständig äganderätt
åt dem som icke voro självägande. Sålunda
uppkom en mäktig klass av välmående
jordbrukare, som bildade en solid
grundval för landets fred och lugn. Hos oss
däremot är det just denna bondeklass,
som är orsaken till vårt lands nödläge.
Jag har skrivit flera artiklar om dessa
frågor, som Ers Majestät kanske har
läst.»
Kejsaren följde mig nu med större
uppmärksamhet och tycktes något mindre
distraherad. »Jag har lagt saken på minnet.
Det är en betydelsefull reform, som jag
skall införa.» (Den påbörjades senare av
Stolypin.)
Nu hörde jag ett ljud bakom dörren, som
ledde till det inre av våningen. Tsaren
snurrade runt i sin stol och smålog. Jag
tänkte att det kanske var något av barnen,
som sökte sin far. Kejsaren reste sig och
audiensen var slut: »Skriv till mig, när ni
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
