Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mina minnen av Nikolaus II. Av Leo Tolstoy d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina minnen av Nikolaus II
Leo Tolstoy vid skrivbordet på Jasnaja Poljana.
»En ’Sobor’ borde bestå av från två till
tre tusen personer, varigenom alla
samhällsklasser i Ryssland skulle få en proportionell
representation, nämligen adeln, affärslivet,
medelklassen, arbetarklassen, bönderna och
prästerna. Varje år borde de samlas till
session för ett visst antal månader, och Ers
Majestät skulle vara församlingens
ordförande. Ers Majestät kunde därigenom
kontrollera Soborförsamlingen och diktera
er vilja samt sålunda påverka folkviljan.
Vidare kunde representanterna samarbeta
med varandra, bättre än då det gäller
representanter för de olika politiska
partier, som för närvarande bekämpa varandra
ute i landet. Ers Majestät kommer aldrig
att få understöd från det svartsjuka följet
av politiska teoretiker, om ni ger dem någon
makt.»
»Ja, vad jag skulle vilja ha är en duma i
ordets ryska betydelse», svarade tsaren,
som nu för första gången uttalade ordet
duma utan att ägna någon
uppmärksamhet åt min idé om en »Sobor». Vad han
avsåg var den duma, som senare kom till
stånd under Buligins ministär och var ett
uselt missfoster kopierat från utlandet,
som kort därefter godtogs av kejsaren och
slutade med att föra Ryssland till en
ohygglig katastrof.
Jag hade ofta hört sägas av välkända
personligheter i det ryska samhället, som
voro personliga vänner till kejsaren, att
han aldrig kunde stå fast vid ett beslut.
Råd brukade slösas över honom från alla
håll, och man ansåg att han tog råd av dem,
som kommo först och var fullt ense med
dem. Några minuter senare kunde det se
ut som om han skänkte ett villigt öra åt
någon, som föreslog någonting helt annat.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
