Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - M. K. Čiurlionis — det stora litauiska geniet. Av Ralf Parland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. K. C i ur li o n i s
det stora litauiska geniet
»f uga».
livegna. Fem år senare bekostar samma
furste hans inträdande i musikhögskolan i
Warszawa; här börjar en ny period för den
»litauiske björnen», som han trots sin späda
gestalt kallades av kamraterna. Ciurlionis
hade ännu aldrig varit i en stad, och nu
störtar sig problemens mångfald över
honom; han varseblir sin egen obildning och
börjar en feberaktig studieverksamhet.
Vid sidan av musiken, kompositionerna
under prof. Noskovski och
Chopin-be-geistringen som rasar bland eleverna, slår
han i sig matematik, filosofi, litteratur.
Han läser fantastiska mängder böcker och
till hans älsklingsförfattare höra framför
allt Dostojevski, E. T. A. Hoffmann och
E. A. Poe. Men musiken: hela Warszawa är
Chopin-omtöcknat, och Ciurlionis
kompositioner från dessa år, mazurkor,
nok-tyrner, preludier, bära ännu den stora
förebildens stämpel, dock med originalite-
tens reservation. År 1901 har han
emellertid sitt första verkligt stora symfoniska
verk färdigt, och här visar han sig för första
gången som tolkare för sitt folks speciella
egenart. Liksom ofta är fallet hos en
Sibelius, kommer detta ej så mycket fram i
den yttre apparitionen; varken melodik
eller harmonik kunna omedelbart
återföras på de litauiska folksångerna; snarare
spårar man något av den slaviska
melo-diken, eller å andra sidan av Wagners breda
orkesterspråk. Men själva nerven,
stämningen, kynnet, äro på något sätt
ur-litauiska. Verket som bär namnet »Skogen»
tillerkändes första pris i en tävlan som
utlysts av Warszawas musikmecenater.
Året därpå finna vi Ciurlionis i Leipzig,
där den unga generationen med Max
Reger i spetsen ivrar för gamle Johann
Sebastian Bach. Och här mognar
Ciurlionis: Bach ger honom ryggrad, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
