Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nygotik på Söderslätt. Av Britta Stjernswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brita Stjernswärd
Foto Svenska Porträttarkivet.
Carl-A dam von Noleken (1811—1857).
Porträtt av okänd, trol. dansk målare.
Tillhör fru Wanda Stjernswärd, Jordberga.
Nolcken ville även ha en ny ladugård i
stället för den Krabbeska, en väldig
gråstensbyggnad, som än i dag ligger alldeles
intill huvudbyggnaden. Likaså ville han
flytta bort stallet från herrgårdens
omedelbara närhet. De första byggnadsarbetena
leddes av en kapten Hjelm. Men den unge
baron Nolcken var inte bara en praktisk
och driftig jordbruksreformator, som ville
ha moderna och ändamålsenliga byggnader,
han var också djupt intresserad för
litteratur, konst och kulturhistoria och var starkt
gripen av tidens »götiska» svärmeri och
beundran för medeltiden. Vem var då
värdigare att i den sanna skönhetsandan
omdana hans kära Jordberga än den energiske
förkämpen för återupptagandet av »den
ädla medeltida byggnadsstilen», Esaias
Tegnérs efterträdare på lärostolen i grekiska
vid Lunds universitet, professor Carl Georg
Brunius! Denne ledde just då restaureringen
av Lunds domkyrka. Till honom vänder sig
Nolcken också och av den bevarade korre-
spondensen emellan de båda herrarna är
det tidigaste brevet daterat »Ystad.
Jordberga 12 Maji 1839»’. Det är ett erbjudande
att sända ekipaget från Jordberga in till
det fem mil avlägsna Lund att hämta
»högädle Herr Professoren» för att densamme
personligen skall få göra sig bekant med
byggnaderna på Jordberga bättre än som
kunde ske medelst enbart ritningar.
Redan i juni samma år är Brunius färdig
med ritningarna till huvudbyggnaden, som
skickas ut och »vinner stormande bifall på
Jordberga». Synnerlig omtanke ägnar
Nolcken det torn han med Brunius hjälp så
livligt åstundar för att pryda sin låga och
enkla gård. Och naturligtvis måste detta
vara »göthiskt» liksom de utsirade gavlarna
på flyglarna. Att godsägaren med iver följer
byggnadsarbetena utläser man tydligt i
breven, där ett av de första t. o. m.
försetts med följande postskriptum: »Förlåt
mitt slarv; brevet är skrivet nära, men dock
icke, som det måhända torde förefalla,
utav mina hantverkare.»
I ett senare brev önskas professorns
närvaro vid läggandet av grunden till tornet
och för konferens med ovannämnde kapten
Hjelm. Hästar och vagn sändas in med
några bifogade rader bl. a. om att
»väderleken är bullersam och orolig, men
Professoren äger tulubb och en stark vilja och
med dem trotsar man regn och storm; och
har man genie därtill, så bygger man
göthiska torn för att visa det!»
I ett annat brev, där Nolcken även utber
sig professorns snara besök, säger han:
»Kom således snart, giv sig ro, var riktigt
hemmastadd och hav godheten och låt en
faderlig hand vila över de göthiska fönstren
och ornamenterne.» Brevet avslutas med
en hälsning till »Fru Professorskan att allt
vid Jordberga och i mitt uppförande är
dock icke i harmoni med den bondkärran,
som återförde Professoren till hemmet».
1 I Brunii Samlingar, Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademiens arkiv.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
