Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nygotik på Söderslätt. Av Britta Stjernswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ladugården, byggd efter Brunius ritningar 1841.
Särskild omtanke ägnar Nolcken en av
gavlarna, »som skall synas från
landsvägen»-Den måste professorn särskilt tänka på att
värdigt utsira. Ibland blir Nolcken otålig
över att det dröjer längre än han tänkt sig,
innan han får se sitt vackra torn höja sig
över slätten. Så skriver han den 7
november 1839: »Nu går allt arbete alldeles
förbannade långsamt och flyttningen av
fönstren å stora byggnaden var på den ena
sidan så besvärlig och gick så långsamt att
jag beslutat dröja med den andra sidan till
nästa vår, vilket likvisst icke skedde utan
åtskilliga rynkor på den friherrliga pannan
och små eder i tysthet», samt: »den
hederliga glasmästaren blir mig en dryg piece.
Om tornet i sekler ej kan förvandlas till
ruin, fruktar jag att Cassan gör det desto
fortare!» Men som han i april 1840 säger
till Brunius: »Har man tagit f-n i båten får
man föra den i land och därför får jag nu
finna mig i dyrheten, göthiska fönster måste
jag nu ha.»
Storbelåten är Nolcken med Brunius
»gotik», det enda som inte gillas är terrassen
åt trädgårdssidan.
Nu har det gått så långt att det även visat sig
rabulism på Jordberga. Den höga tornbyggnaden
åstadkom ingen förbistring, den låga terrassen
hotar däremot därmed . . . Den är brokig och
bråkig. Balustraden är för hög, oaktat den är
lägre än ritningen. Förlåt, förlåt! men det kommer
för mycket att se ut som en mur — visserligen en
förbannat vacker mur men dock en mur — och det
blir aldrig vackert så nära fönstren. Det kommer
att helt och hållet frånskilja byggnaden från
trädgården i stället för att en terrass snarare, om
jag så får uttrycka mig, skall vara en
föreningslänk emellan rummen och blomstren på marken.
Vad är att göra? Går det icke an med en gothisk
järnbalustrad?
Det tycks ha gått an, ty visserligen finns
intet vidare nämnt om ritningar till
terrassen, men Gustaf Ljunggren säger i
»Skånska herregårdar» (1854) att vid
Brunius ombyggnad Ȍ huvudbyggnadens
bakfasad anlades en rymlig altan med
järn-skrank i rosverk och nedgång till
trädgården». Detta skrank vinner tydligen
oreserverat gillande, ty i oktober 1840 sänder
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
