Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bland nutida väringar. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Rosenius
Naturhistoriska museet i Slottsskogen, Göteborg.
öppnade, till staden förlagda Sjuttonde
naturforskaremötet.
Sådant museet nu står där, till sin
planläggning i viss mån inspirerat av ett Jägerskiölds
besök i British Museum i London, under
rubriken »Ett naturhistoriskt museums mål
och medel» år 1903 i Ord och Bild beskrivet,
är det i alla avseenden föredömligt. Med sin
stab av tjänstemän har Jägerskiöld utfört
ett träget och rikt givande arbete. Fordrande
mot sig själv, fordrade han också av de honom
underställda, men som en omtänksam farbror
sörjde han i allt för deras bästa. De lärde
grundligt känna honom, sådan han själv säger
sig vara av fäderneanlag, glad men även hetsig.
Det domderades nog understundom, och det
hände att någon blev avbasad. Men inom
kort var Jägerskiöld framme och klappade
vederbörande om ryggen: »Min lille gubbe,
jag förgick mig nyss, förlåt, och låt det nu
vara glömt.»
Men Jägerskiölds livsgärning har gått fram
även på sidolinjer, närmast mot den
undervisning, som alltid legat honom varmt om
hjärtat, såväl på museet som utanför detta, i
den allmänna folkbildningens tjänst. Han har
länge varit ledaren för dsn livaktiga Göteborgs
biologiska förening, vilken han årligen följt
till i naturhänseende lockande områden i vårt
land. I stadens vetenskapliga och
allmänkulturella sammanslutningar har han städse tagit
livlig del, så i den med Stockholms »Idun»
själsbefryndade göteborgska »Gnistan». Till
hans arbete som zoolog och till gagn för hans
museum har slutligen hort ett för honom lika
maktpåliggande som kärleksfullt utövat:
utforskandet av västerhavets värld av lägre
organismer. Grundlagt sedan långt tillbaka,
under många somrar vid Kristinebergs
zoologiska station, nära Fiskebäckskil, och under
upprepade färder till Norges kuster, blev det
sedan helt systematiskt bedrivet i Kattegatt
och Skagerack och, ännu år 1939, vid
Hebri-derna och Shetlandsöarna. För vårt eget lands
vidkommande är ju, säger Jägerskiöld, dess
geografi icke klarlagd förr än vi känna även
de växter och djur, som leva i havet runt
våra kuster. Där fanns också så oändligt
mycket nytt att med museets samlingar
införliva. Redan Linné skriver i sin år 1746
författade Västgötaresa, närmast från Marstrand:
»Naturalier gåfwos här i Wästerhafwet, så
många, sällsynte, åtminstone för oss i Swerige,
som bo ifrån detta hafwet långt skilde, att
vi däröfwer blefwo satte i största förundran.
–Vi botaniserade på hawsbottnen, såsom
i ett nytt Swerige.»
Det var ett för Jägerskiöld glatt liv i alla
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
