Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kostis Palamas. Det moderna Greklands främste diktare. En konturteckning. Av Börje Knös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K o s t i s P a l a m a s
där traditionen ännu var levande från
frihetskrigets dagar. Det var knappt fyrtio år
sedan den berömda belägringen, då Byron
sökt bistå hjältarna i den inneslutna staden.
De som varit med om dessa händelser och sett
Byron själv levde ännu, och den unge Kostis
fick av de gamle höra berättelsen om
truppernas berömda uttåg ur staden och andra
minnen från en tid, som ännu är levande i
Grekland. Gossens patriotism fick ökad näring
av allt han såg och hörde.
Omgivningen tjusade ynglingen men
stämde honom också till vemod. På ena sidan
såg han en dyster och öde lagun, som ingav
honom en viss för tidig Weltschmerz, men
på andra sidan såg han havet med båtarna
från Zante samt runt om de höga bergen med
byarna på sluttningarna — havet, Greklands
nutid och framtid, och bergen, dess
sägenomspunna traditioner. Naturen gav gossen
intryck för livet, intryck som särskilt
framträda i hans tidigare poesi. Till kyrkan gick
han för att se de ståtliga ceremonierna, då
metropoliten officierade. Rökelsen, ikonerna,
sången tilltalade hans fantasi. Han läste
mycket, allt vad han kunde komma över,
grekisk litteratur, klassisk och modern, samt
vad av Västerlandets poesi som kunde hitta
vägen till denna avkrok av världen. Ingen
anade ännu vad han dolde inom sig av
drömmar och entusiasm, av sökande och trevande
i tankarnas värld.
Tiden omkring 1880 bildar en gränsstolpe
inom den grekiska litteraturen. Poesin fore
denna tid är präglad av en smäktande
romantik eller av en sensationell skräckromantik
samt av en uppstyltad patriotism. Vi känna
igen dragen i andra länders litteratur. Vidare
begagnade man sig i Grekland av det lärda
språket, det språk som icke talades utan
byggde på en boklig tradition från Byzans’
grekiska. Poesien och över huvud litteraturen
efter 1880 åter röna inflytande av
strömningarna från öarna och de joniska skalderna
— den joniska skolan med Solomos’
imponerande gestalt — och bygga på den äkta
folkliga traditionen med dess friska och
oförmedlade stämningsdrag. Här förkastade man
lärdomsspråket och hävdade folkspråkets
suveränitet. På ett folkspråk, berikat med
bidrag från antikens vokabulär och med
nyskapelser av den konstnärliga ingivelsen,
gjorde sig det nya Greklands sköna litteratur
beredd att göra sin entré i Europas kulturvärld.
Dessa nya strömningar fingo sin mest en-
tusiastiske och talangfulle förkämpe i Kostis
Palamas.
Den unge Palamas skrev efter slutad
skolgång in sig i den juridiska fakulteten i Athen,
men juridiken kunde icke avlocka honom
något intresse, dess begrepp och tankegångar
kunde han ej behålla i sin hjärna ens fem
minuter, säger han. Han övergav den snart,
och någon examen tog han aldrig. I Athen
levde han de unga studentpoeternas liv
under umbäranden, sorglöshet och ungdomlig
självsäkerhet. Men han läste och arbetade
och studerade. Framför allt läste han oerhört
mycket för att kunna följa med och förstå
de litterära och kulturella strömningarna i
sitt hemland och ute i världen. Från och med
1882 bosätter han sig definitivt i Athen och
debuterar med artiklar och litterära essäer i
tidningar och tidskrifter. Han börjar bli känd
och omdebatterad.
För att bli oberoende från tankarna på
arbetet för sitt livsuppehälle sökte och erhöll
han platsen som akademisekreterare vid
universitetet i Athen.
Palamas blev som sagt en entusiastisk
anhängare av dext nya skolan med dess
naturalistiska syn och dess inspirationer från
folkpoesin. Det var, säger han själv, något friskt
och ursprungligt som tilltalade honom, men
tillika något klumpigt och försummat, som
tarvade ans och vård. Hans första
poesisamling, »Mitt fosterlands sånger» (Tragoudia tis
patridis mou), såg dagen 1886, och hans
produktion skulle fortsätta oavbrutet ända
in i ålderns höst. 18 poesisamlingar, 8
volymer litterära essäer, två sågböcker,
dramatiska verk och översättningar äro resultatet
av hans trägna arbete i den hellenska musans
tjänst.
I sin verskonst är han obunden. Han
begagnar sig av klassiska och traditionella
metra men skapar liksom på lek också nya,
han skriver både med och utan rim och
spelar alltså på en rik klaviatur. Hans program ?
»Jag är poeten», säger han, »som i mina
verser vill giva uttryck åt människans längtan
och hennes frågor, åt tidens bekymmer och
lidelser. Jag tillhör min tid och mitt folk
och kan icke avskiljas från yttervärlden.» Han
är intellektualist, metafysiker, positivist, han
har många strängar på sin lyra, men
ackordet, anslaget är fullödigt och harmoniskt.
Han är rationalist, då han på sitt typiskt
bildrika språk säger: »Sanning, Du lever och
dör aldrig. Tillsammans med Dig äro dygd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
