Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Filmkrönika. Av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Lundkvist
en suggestiv upptakt och ett antal resolut
skisserade människoöden, men efterhand
spårar den ur i en bristfällig intrigkonstruktion.
I Excellensen har Ekman helt underordnat sig
Malmbergs skådespel och nöjt sig med filmad
teater: i det hela välspelad teater men dock
i sin bildmässiga torftighet ganska trist som
film. Bristen på illusion bidrar även till att
obarmhärtigt avslöja dramats brister, den
litet missbrukade försoningstanken och det
inte riktigt genomskådade martyrskapet.
Lauritz Falk har givit snärt och energi åt
en film med norskt ockupationsmotiv, Lev
farligt; han har lyckats väl så bra som sina
hittillsvarande utländska medtävlare i
genren. Med sina skuggeffekter och branta
kameravinklar är filmen ganska oklar, men i
detta fall bidrar oklarheten till spänningen
och stör knappast. Mycket mer än en
äventyrshistoria blir det dock icke.
Olof Molander har fortfarande otur med
sina filmmanuskript och hans fasta grepp om
regin blir därför förgäves: så också i
Appas-sionata. Ett demoniskt pianistgenis ödesdigra
svaghet för en ung kvinna för honom först i
fängelse, driver honom sedan till självmord.
Det finns för mycket följetongspatos och
storslagna gester i historien men för litet psykologi;
och det händer att Molanders konst misstar
sis; på materialets bärkraft så att den
förvägrar en seen i stället för räddar den.
R enar Arvedson har fört den något
fleg-m i men också lugnt gedigna regin i
H mrd portfölj, en berättelse om
medel-ål > <> inom borgerligheten, den återupp-
vaknade känslans kortvariga försök att
upprätta sitt välde mitt ibland vanor, ambitioner
och beräkningar. Filmen blandar sanning med
dagdrömmeri och slutar riktigt nog i
melankolisk resignation. En vanskligare uppgift har
Börje Larsson gett sig i kast med i Narkos:
en impotent uppfinnares konflikt med sin
hustru. Problemet är utvändigt och i grunden
konventionellt behandlat, framställningen blir
därigenom med nödvändighet falsk trots
många goda enskildheter. Bildspråket är långt
förtjänstfullare än själva greppet på
uppgiften. En rätt svår sak har också Gösta
Cederlund åtagit sig i Brödernas kvinna, ett
gotländskt bondedrama kring en varmblodig
kvinna, vars ädelhet består i att barnet, gården
och den egna maktställningen betyder mer
för henne än de båda bröder hon avverkar.
En delvis artistisk rapsodi från herrgård
och garnisonsstad vid sekelskiftet har Gunnar
Skoglund åstadkommit i Klockan på
Rönneberga. Men filmen stannar vid ett slags
utdraget preludium: när allt är upplagt för den
egentliga historien tar den plötsligt slut. Att
det inte går att bara skaka filmer ur ärmen i
förbigående har Karl Ragnar Gierow fått
erfara med sina båda alster Kungajakt och
Snöstormen. Han kan bättre och det är därför
riktigt att begära mer. Tyvärr ser det alltför
ofta ut som om svenska filmframställare,
manuskriptförfattare såväl som regissörer och
producenter, bara utförde ett förstrött arbete
med vänster hand. Det räcker inte för filmens
mycket svåra, mycket krävande och på många
sätt handikappade konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
