Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Göteborgs Stadsteater. En återblick på säsongen 1943—44. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Seen ur »Nära ögat».
starkt intryck av hela aktionen. Det var det
gamla Ryssland självt — man kan ej begära
något helt motsvarande av svenska
skådespelare och svensk regi.
»Niels Ebbesen» höll Stora scenen besatt
till fram mot slutet av mars då Thornton
Wilders »Nära ögat» kom upp. Åter ett
experiment och åter ett lyckat. Ett spex om
istiden, syndafloden och kriget, påminnande
i sitt tumlande med tiden om ett planetariums
lek med årtusendena, fullt av lekfullhet och
tankar och i sin helhet verkande som en
tankeställare. Här hade regissören, Knut Ström,
riktigt fått släppa sin fantasi och sin tekniska
påhittighet lösa och lyckades få oss att frysa
under nedisningen och svettas i nöjesfältets
helvetiska hets. Mr. Antropos — Töre
Lindwall — behöll humöret och fattningen hur
»nära ögat» det blev gång efter annan och gav
oss med vid sista ridåfallet den optimism
som han och vi alla behöva för att leva vidare.
Studioprogrammet, Leck Fischers »Barnet
är mitt», var mindre avantgardebetonat än
vad den lilla scenens program bruka vara.
Ett enkelt stycke, vars sensmoral à la
Salomos dom, att den äger en moders rätt som
hyser en moders känslor, icke är ägnad att
förbrylla någon. Pjäsen gjorde ett trivsamt
intryck genom att regin lyckats ge den en
ton av småborgerlig dansk »hygge». Elsa
Widborg kunde, som redan blivit nämnt, här
visa en mindre tragisk uppsyn än den hon
oftast har användning för och en av teaterns
ungdomar, fröken Fridh, fick vara ung och
älsklig.
En final med fanfarer avstod teatern
ifrån. Överhuvud litar den icke till reklam
och sensationer utan söker lugnt och
flärd-löst bygga upp åt sig en publik som alltmer
fostras till sinne för en värdefull dramatik
och ett gott ensemblespel.
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
