Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Slutbragden. Till nittioårsminnet av Hugo Birgers födelse. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutbragden
Motiv från Lysekil. 1886.
beskyddare hade han den gången erövrat
kungl, stallmästaren James Fredrik
Dickson, en rikeman, känd för sina inte helt
ofarliga excentriciteter gent emot sitt
umgänge. De segrar Birger vann med sina
målningar »Rue Gabrielle» och »Toaletten» på
den nordiska konstutställningen i Göteborg
1881 voro betydande nog men dock små i
jämförelse med den personliga popularitet
den glade laxen erövrade bland
artistkolleger och inom patricierfamiljerna i rikets
andra stad. Helt avgörande för Birgers
följande bana blev, att han vid det tillfället tog
Pontus Fürstenberg med storm, vann hans
vänskap och fick hans osvikliga stöd i
fortsättningen på sin mälarbana. Av alla
»pari-serpojkarna» skall Birger — jämte Carl
Larsson — ha varit den, som den generöse
men allt annat än lättbedårade mecenaten
släppte sig närmast inpå livet. Av bevarad
korrespondens att döma, tycks han ha skött
sitt förhållande till Fürstenberg både klokt
och lojalt, detta till ej mindre gagn för
sig själv än för sina hjälpbehövande vänner.
Det lättsinniga överdåd, som skaffade
Birger ett legendariskt skimmer av
artistslarver, framträdde på ett hart när otroligt
vis i hans sätt att handskas med kontanter.
Historierna härom, som äro många och nog
så dråpliga, visa alla, hur innehavet av en
större summa mecenatmedel ofelbart gjorde
honom till en excentrisk miljonär för en
dag. Hans första ankomst till Paris skulle,
har bl. a. Pauli berättat, firas med en
magnifik kamratfest. Man väntade
föremålet timma efter timma. Ingen Birger
syntes till, man satte sig till bords, avåt
måltiden. Först vid nachspielet
uppenbarade sig hedersgästen, full av återseendets
glädje men med plånboken tom. Det hela
var naturligt nog. Han hade upptäckt
Paris’ skönaste dam i en fiacre på boule-
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
