Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Slutbragden. Till nittioårsminnet av Hugo Birgers födelse. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Strömbom
varden. Birger hade med entusiasm lytt
hennes förföriska invit, tagit plats bredvid
henne och störtat sig ut i nöjets virvlar.
Hela hans reskassa blev den skönas byte.
Från den tiden han i det lilla ateljéhuset
vid Rue Gabrielle delade bostad med Ernst
Josephson hände, enligt vad Allan
Österlind meddelade Karl Wåhlin, att Birger en
morgon gick ner i staden för att lyfta en
större postremissa.1 Han blev länge borta.
Först fram på eftermiddagen knackade
det på porten. Birger kom hem åtföljd av
en ridhäst. Det ansågs vara för kallt ute
för att lämna hans fyrbenta sällskap ute i
trädgården. Den inbjöds till nattlogi i
ateljén och utfodrades med franska bröd,
som »den tacksamt och rikligt återgäldade».
Saken var den, att Birger efter besöket på
banken fått lust att företa en promenad till
häst, vänt sig till ett ridhus men fått
besked om att man ej hyrde ut hästar till
obekanta. I känslan av sin rikedom hade
han då svarat: »Jag köper hästen.» Den
kostade en spottstyver — i 200 frcs. Dagen
därpå kommo de båda vännerna överens
om att få hästen såld. På ridhuset ville
man nog köpa den tillbaka men blott för
300 frcs, sedan Birger försäkrat att en
brådstörtad utlandsresa tvang honom att
göra sig av med det ädla djuret. Affären
gjordes upp på stående fot och med de
tre hundralapparna begåvo sig
konstnärerna till en lyxrestaurang och intogo en
utsökt déjeuner. Vid återkomsten till Rue
Gabrielle återstodo 2 frcs och 35 centimer
i Birgers portmonnä.
Birgers ankomster till Paris lika väl som
avresor därifrån kommo genom sina
tokroliga komplikationer att bilda märkesdata
i kotteriets historia under Eremitagets,
stamkaféets, klassiska tid. Där räknades
under dessa år: »Det var veckan efter Hugos
första avresa till Spanien, det var dagen
innan den gången Hugo skulle fara till
1 Karl Wåhlin, Ernst Josephson II, s. 18 f.
Venedig men inte for.» Också detaljerna
kring dessa tillfällen ha blivit utförligt
dokumenterade av Pauli, Karl Nordström
och Spada (C. J. Janzon),
»pariserpojkar-nas» trogne krönikör i svenska pressen.
Birger var i kamratlaget den ojämförlige
sexmästaren, högt förfaren i att brygga
bålar, hålla tal, berätta fantastiska
anekdoter, snabb och rådig, då det gällde att
hugga av kafégrälens gordiska knutar med
ett blixtrande tokroligt infall. Man skulle
kunnat vänta, att hans ställning som allas
vän och tidvis som allas idol kom att
inverka avtrubbande på hans förmåga att
utveckla personliga förhållanden av mera
innerlig art. Så var dock ej förhållandet.
Hans trofasta och allvarliga vänskap för
Carl Larsson och Ernst Josephson, liksom
hans så romantiskt begynta äktenskap med
den sköna spanjorskan Mathilda Gadéa,
röja tydligt nog hans hjärtas integritet.
Han var en spralligt glad slarver,
vårdslös med sig själv, ytlig och slösande med
sin stora talang men i grunden »en
hederspojke med ett hjärta av gull». Birgers
vänskap med Carl Larsson hade djupa
rötter i kamratskapet under Akademitiden,
då de båda stockholmska
»rännstensung-arna» av lynnesfrändskapens magnetism
drogos till varandra. Båda hade rörliga
gemyt, starkt mano-depressiva kan man
nog säga, ärelystna, lidelsefulla dyrkare av
élan och frihet. De kommo därför att
sporra varandra i samma riktning. Ingen
av dem synes ha ägt naturkänsla av den
art, som gör en konstnär till en
landskapsmålare i djupare mening. Deras snabba
observationstalang och utåtvända
människointresse tyckas ha förutbestämt dem för att
bli figurmålare och illustratörer. Båda hade
medfött sinne för formens elegans. Birger,
den onekligen mindre fantasibegåvade av
de två, visade tidigt den dragning åt
mondänitet, som sedan skulle komma så många
av hans verk att framträda banala och
salongsmässiga.
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
