Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Slutbragden. Till nittioårsminnet av Hugo Birgers födelse. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Strömbom
lig och helt ödmjuk känsla, som kommer
mig ofrivilligt att stirra i höjden — när
blir det min tur?» Medkänslan med
naturkatastrofens offer kom Birger att vädja
till kamraterna att ge bidrag till de
olyckliga. En sådan aktion kom också till stånd
och resulterade bl. a. i utgivandet av ett
konstnärligt album »Vid Seinens strand».
På nytt går en parisvinter och en vår,
under vilken oppositionen mot Akademien
hemma i Stockholm organiseras. Den stora
konstfejden inleddes och generationen vann
sina första samlade segrar på
expositionsfronten med »Från Seinens strand» och
opponenternas utställning på hösten samma
år. Också Birger tog del i detta
agitationsarbete, också han fick sin beskärda del av
kritiken och berömmet för exponerade
verk. Den stämning av sjudande liv och
framtidstro, som fyllde pariserpojkarna
under oppositionsåret 1885, synes ha gjutit
ny kraft i den sjuke Birger. Under de
höstveckor han legat bunden vid sängen i
våningen vid Rue Wagram, hade hans
livliga hjärna mellan morfinrusen och
plågorna fött en ny stor plan. Nu eller aldrig
skulle den stora målarbragden utföras,
skulle den också bli slutbragden i hans
äventyrliga liv.
I november skriver han till Fürstenberg
ett långt brev, vari han utlägger sina nya
planer. Man känner helt igen modemålaren
från förra gången, då det gällde »De
landsflyktiga». Motgångarna ha varken gjort
honom djupare eller försiktigare. Och hans
djärva tro på segern är trots allt obruten.
Efter att hava fantiserat och grubblat till höger
och vänster under ett par veckor, läst och läst
om igen Daudet, Zola, Flaubert och Dumas fils,
målat, ritat och grälat med både målare och
hyggligt folk om den stora frågan — min salong på
86:an — så måste jag nu tillstå, att jag gått åter
till vår »alma mäter» -— naturen och är nu
bergfast beslutad att inte måla något annat än det
jag själv verkligen sett och upplevat, något, som
jag entusiasmerats av, något som — »kliat i mina
målarnypor». Bort med dessa bokmotiver och
låtom oss hoppas, att jag resonnerat tappert,
sunt, som en äkta fri opponent ägnar och anstår.
Jag vill måla Le jour de vernissage, chez Ledoyen.
Vad sägs om tanken? Om jag ej misstar mig, så
vill jag minnas, att hr Fürstenberg givit mig
klaven därtill under våra många animerade
dialoger om konst.
Birger gör därpå en del reflexioner om de
möjligheter detta motiv ger att uttrycka
konstnärens sammanhang med sin egen tid.
Han har funnit att ämnen ur
skönlitteraturen bli alltför snart omoderna. Nu däremot
har han valt ett motiv, »som innebär både
modernitet, intresse för dagen och vad
viktigast är — pittoreskt skaplynne och
pittoreskt för mitt skaplynne». Han skisserar så
den tilltänkta kompositionen.
Tror inte hr Fürstenberg att en ljus, solljus,
äppelgrön glasrotunda med öppna fönster och
blommande rhododendron utanför på rabatterna,
en äppelgrön glasveranda med svarta frackar,
lapisgrå cigarrettrök och eleganta parisiskor —
— skulle göra sig bra? Där skulle framhävas några
kända vernissagefigurer, som uppträda i vimlet
av konstnärer. Målarsjälar både från Quartier
Latin och Quartier Villiers. En glad gosse, som
håller ett skojfriskt »speech» (helst Calle Larsson),
garçoner med rökt lax och sauce verte på
skimrande silverfat. . . Vårstämning kl. y2 1 hos
Ledoyen på självaste fernissdagen. Se där motivet!
Birger har redan fått löfte att de berömda
franska konstnärerna Benjamin Constant,
Carolus-Duran och skulptören Dampft skola
posera för honom (vilket de senare icke
gjorde). En stor studie har han redan målat
av lokalen. Värden har svarat på
konstnärens förslag med: »très reconnaissant d’avoir
pensé à nous.» Den nya ateljén, Birger
hyrt i samma stadsdel som Ledoyen ligger,
är rymlig och med måtten i mycket
överensstämmande med restauranten. »Jag har
gott hopp om att kunna realisera mina
djärvaste fordringar på verklighetsmodeller
och natur.»
Det var ett dristigt, nästan halsbrytande
företag, som den av sin sjukdom halvt
brutne Birger kastat sig på. Men denna
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
