Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kustvaktens visor. Av Hans Botwid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kustvaktens visor
3-
Fiskebåtar ligga i en ring och vagga.
Efter sjunkna fiskedon de tåligt dragga.
Aldrig skall jag söka vad jag sänkte här
vid Kolguskär.
Som en krans på havet fiskebåtar
gunga-Vänner, min förlust skall aldrig mig
betunga:
stympat mod, en väntan grå som smyg.
sam död,
nedtrampad glöd.
Kvällens skyar hav och fiskebåtar svärta.
De, som trampade din glöd till aska,
hjärta,
anar ej din branta väg från undergång
till segersång!
4-
Var ej alltför viss om dagarna som
stunda.
Över kobbar som av barr och sand var
röda
träden vinglade ofärdiga och krumma.
Alla stjärnor var som trötta ögon
skumma.
Sol och måne ville med sin köld mig
döda.
Kobbarna som skepp nu ståtligt färdas
under trädens segel över vågors myller!
Måne, sol och stjärnor alla anspråk fyller
medan du och jag i bryska vindar härdas.
Var ej alltför viss om dagarna som
stunda —
om ock hopblåst snö syns sluttningarna
sira,
om ock frosten trädens svepning börjat
vira,
kan dock plötsligt allt bli annorlunda.
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
